Jag har börjat att prata med mig själv, det är en av konsekvenserna av att jag sedan en dryg vecka varit ensam här hemma. Det är väldigt tyst och tomt utan Mats. Det är tur jag har hundarna som sällskap. Bianca sällskapar mig i sängen och Putte kommer och talar om för mig när det är dags att kliva upp!
Gårdagen var en sådan där händelselös dag som jag gärna har många fler av. En dag där jag kan göra det jag vill och känner för och inte behöva lägga energi på att lösa problem, må dåligt eller jobba med att hålla mina känslor i schack. Jag landade i att vi ni har lite mer fast mark under fötterna!
Jag hoppas på många fler händelselösa dagar!