Att måla är min bästa terapi. När jag inte direkt avbildar något är det mitt inre som sprider ut sig genom färger och penseldrag och det är alltid lika spännande att se vad det blir. Slutprodukten bukar behöva någon påverkan, vilket ibland är lätt och ibland väldigt svårt.
”Att släppa taget” var svår att släppa fram, det blev många lager innan det kändes bra. När den var färdig tyckte jag att jag skildrat den förlust jag upplever efter ett känslomässigt rikt och lyckligt liv med Mats. Men där står jag, ser så tom ut. tömd och innehållslös! Javisst så har det känts, så fruktansvärt tomt MEN inte känner jag mig innehållslös, bara förvirrad över vad komma skall. Hur ser jag på min framtid?
Jag tog fram en stor tom duk och släppte färgerna loss igår kväll. Jag ville gestalta mina tankar om framtiden. Jag tänkte att detta blir grunden till en ny tavla men när jag svalt mitt morgonkaffe och tittade på resultatet såg jag att tavlan var färdig redan! ”Min framtid”, ljus och hoppfull med spirande ideer och möjligheter!
Jag läker och mår så bra av att måla!
