Igår fyllde Putte 14 år och firades av Tobias med extragott. Han saknas mig!
Gårdagen löpte på bra och jag kunde behålla mitt humör fast jag vid en av hundrastningarna blev utskälld av grannen när vi gick ut från lägenheten. Jag pratar inte mer med henne men lyckades slå på telefonen så jag kunde spela in lite av hennes ”skrikande”.
Filmsnutten är nu sänd till fastihetskontoret, det är svårt att förstå hur hon beter sig om man inte upplever det. Jag hoppas få återkoppling av dem på måndag. Likaså ska jag söka upp Hyresgästföreningen.
En hel del av mina tankar ägnas åt lösningar av min livssituation och jag slås av hur hemtamt och tryggt det känns, det är ju det jag och vi ägnade oss åt de sista 7 åren, Mats och jag. Lägga upp strategier, se möjligheter och lösningar, anpassa oss och verkställa det som var möjligt.
Jag vänder ut och in på min situation, jag vill väldigt gärna bo kvar eftersom jag trivs med område, lägenhet och övriga graannar. Om jag inte kan få hjälp att ändra på situationen funderar jag på om en lösning är att lämna bort Bianca. Det är ett högt pris som just nu inte känns aktuellt! Vad är det som säger att hon upphör med trakasserierna ?
Hur som, jag känner ett lugn. Situationen måste och kommer att förändras med eller utan hjälp.
Lägenheten blev storstädad igår.
