Igår hade vi en kall och regnig dag men solen kikade fram emellanåt, likaså regnbågen. Det fyrkantiga huset i en annan byggstil är ett demensboende.
Jag tog mig an några av de ouppackade kartongerna och hittade den sång Mats skrev till mig i början av vår relation. Den sjöng han för mig vid ett tillfälle när vår kör var på Gotlnd och vår vän Nille sjöng den på vårt bröllop.
I över två månade har jag haft dialog med hyresvärden om min grannes beteende och efter hennes angrepp här om dagen är mitt tålamod helt bortblåst. En förändring måste ske snabbt!
Vid två tillfällen fick jag igår vänta med att gå ut eftersom jag undviker att täffa henne. Hon tillbringade en dryg halvtimme med att göra nedanstående åtgärder. Tidigare på dagen fick jag vänta en kvart innan hon var klar. Jag dokumenterar numera allt.
Jag trivs mycket bra här i området och lägenheten och njuter varje dag. Att lämna det här är definitivt inte något jag önskar.
Jag är lite förvånad men mycket nöjd med att jag sköter min mathållning så pass bra. Jag trodde det skulle bli jobbigt med alla ensamma måltider men åren med Mats och gourmetmat har präglad mig. Lunch igår blev ett smörebröd och till middag åt jag fläskkotlett med rostade grönsaker, melonsallad och bearnaisesås.
