6:20
Igår brann Notre-Dame i Paris. Jag hann aldrig besöka katedralen.
Innan vi somnade fick Mats veta att en person skulle genomföra sitt ingrepp kl 8 och att det därefter är hans tur. Jag kände mig lugn och hade tillförsikt när jag gick och la mig. Jag kände tillförsikt i att de ska lyckas lugna Mats hjärta och var beredd att avvakta och inte ta ut något i förskott.
Min natt har varit mycket orolig, att inte tänka framåt tog nu ut sitt pris. Massor av olika scenarios har väckt mig gång på gång och jag har försökt att tänka igenom dem för att bli av med dem. Det värsta är om han dör under ingreppet, därefter kommer att han blir skadad. Mamma förlorade sitt ben under motsvarande ingrepp för 25 år sedan och det låg och lurade i bakhuvudet. Han kan få en stroke och bli hjärnskadad eller en fysisk skada. Att ingreppet inte hjälper alls och att han får leva så länge det går med tillslag varje vecka. Osv…
Jag är alltså skiträdd!
Jag har varit vaken sedan halv 5- tiden och har ännu inte hört något från Mats. Han skickar sms när han vaknar.
6:45
Sms från Mats: ”Morrn, sovit hyfsat”.
Han är som vanligt inte talför på morgonen men detta meddelande räcker för mig just nu!
8:00
Smstystnad
8:55
Dusch och kateter klart, nu dropp till frukost!
9:35
Mats meddelar att det snart är dags. Han stänger av mobilen men lovar att höra av sig så fort han kan efteråt.