Dagsarkiv: 27 april, 2019

27 april En tung dag…

Förmiddag

Mats har en riktigt tung dag idag. I det nya rummet är det längre till toaletten och han har svårt att orka gå dit. Hans gikt har kommit tillbaka och han tycker att livet känns hopplöst. Läkaren har varit där och lovade se över vad hans orkeslöshet kan bero på, de vill att han ska upp och röra på sig. Jag skickar kärlek och tankar till honom, jag kör dit först efter att jag lyssnat på vernissagen i Göteborg.

Elin har fixat med blommor till Åsa från oss!


Deras kusin Anna har också rest dit, hon fyller år idag så de har mycket att fira.

Eftermiddag

Bilresan till Falun har nu blivit en rutin. Dagarna är olika tunga, idag satt vi båda och grät en liten skvätt. Det känns tröstlöst när han inte upplever någon förbättring.

Överläkaren Magnus kom och programmerade om ICDns pacemaker. Han konstaterade att Mats snarare blivit sämre än bättre under den senaste veckan och skulle även se över medicineringen igen. Mats blev åter uppkopplad för övervakning,  vilket han tycker känns tryggt. Läkaren skulle återkomma i morgon för att följa upp om det blivit bättre.

Jag stannade inte så länge med tanke på att Maja börjat hitta på bus här hemma. Idag hade hon hittat mitt fotbadspulver och spritt ut över köksgolvet. Min röjning av ateljen/vårt blivande sovrum går framåt, om än långsamt.

27 april , Åsa har vernissage och tar examen och vi väntar…

Idag är en stor dag för min dotter Åsa. Jag kan lyssna på vernissageprogrammet via internet men sörjer att jag inte kan vara där. De har lovat att ta många foton!

Mats sms:ar att natten varit jobbig och att han är sur och trött på situationen! Tacka sjutton för det! Han kan tappa tålamodet, gnälla och tycka synd om sig hur mycket som helst och jag kan inget annat än hålla med!

Han har varit oerhört tålmodig och på bra humör för det mesta, det hade varit mer konstigt om han inte tröttnade emellanåt. Och kanske är det ett friskhetstecken som kommer när situationen inte känns så akut längre.

Jag slås emellanåt av hur intensivt kaotiska de senaste månaderna varit och hur jobbigt vi har det. Och att vi människor är fantastiska på att anpassa oss och klarar av så mycket när vi inte har något annat val.

Denna månad har pensionen svårt att räcka till, det finns inte utrymme för en dryg månads sjukhusvistelse och medicinkostnader även om det är subventionerat och daglig bilpendling på 8 mil är inte gratis heller.

Vi fortsätter att vänta på bättre tider…