Cirklarna har rubbats för oss alla. Maja har aldrig tidigare upplevt regn. När det igår började regna var det jätteotäckt och hon ville inte alls kissa utomhus, vilket hon har blivit duktig på annars. Natten blev också lite småbarnslik, hundarna vandrade från bädd till bädd under natten och klockan halv fem kunde jag inte somna om. Det bekymrar mig inte så särskilt eftersom jag i grunden alltid sover bra och är utsövd. Men lagom tills det var dags att åka till jobbet kom ögonmigränen. Den är häftig när den pågår men försvinner inom en halvtimme, så nu sitter jag här och väntar på normal syn för att kunna köra till jobbet. Mats vaknade med kramp efter att ha sovit i kontorssoffan de sista timmarna med Maja.  Det påminner starkt om småbarnsåren! Kärt men inte nöje…

idag ska jag träffa vår nya praktikant och kontoret ska äta gemensam lunch på stan. Jag ser fram emot en intressant arbetsvecka.

Att vara valpförälder har sitt pris. Att stå barfota i frostigt gräs klockan 4 på morgonen och vänta på att Maja ska kissa, att glömma ta in tomatplantorna från verandan så att de dog av nattfrosten, att glömma vattna cintronträdet och upptäcka att det är två citroner i stället för en men att alla blad faller av, att ha ont i hela kroppen efter några veckors sömn på madrass på golvet. Vi är ständigt trötta, även Donna och Putte.

MEN det är underbart!

Dagens glädjeämne är att brandstationen i Stora Skedvi nu är bemannad igen, den har varit stängd sedan 1 maj. Deltidsbrandmännen fick inte den ersättning de behöver och sa då upp sig men har idag gått tillbaka efter en ny överenskommelse. Så skönt för oss, vi har haft många bränder i bygden, senast av grannhusen i byn och utan dessa brandmän hade det gått väldigt illa.

Idag tog hönsen över vår veranda och Cecilia var till och med inne och kollade om det fanns kvar något gott i Donnas matskål.

IMG_1339 Film med Putte och Ella

Igår började Putte och Ella att leka med varandra! Det tog längre tid än vi räknat med och det underlättar för oss alla. Det är bra att ha hundarna som distraherar oss, periodvis tycker vi, och framför allt Mats, att det är jobbigt att gå och vänta på de sista undersökningarna.

Jag hade en fullspäckad arbetsdag, det överhopar sig när jag har varit ledig så mycket. Det handlar bl a om projektkontor, utbildningar, strategimöte, målmätning, teambyggande och uppföljningar. Nästa vecka får jag arbeta ifatt.

Vilken underbar värme och sommarkväll vi hade. Ljugarbänken var given! Idag ska verandan bli ordningställd. Mats har spolat rent både ute och inne. Äntligen börjar årets utesäsong! (Och svingödseldoften är nästan försvunnen)

Vissa perioder i livet rusar allt iväg och varken själen eller omvärlden hinner med att ta in allt. Då är det vikrigt att bromsa och ställa sig stadigt med båda fötterna på jorden. Stå där och se sig omkring och våga vänta på att allt faller på plats.

Det börjar falla på plats nu. Livet utan Bella och med Ella. Livet som äldre med diverse krämpor och pillerburkar och döden som obarmhärtligt närmar sig år för år. Två år kvar till pension…

Jag kan lyfta blicken och se allt som spelar någon roll. Förmånen att bo i vårt älskade hus i Arkhyttan tillsamans med Mats och vår fantastiska flock av hundar och höns. Förmånen att ha så underbara barn och bonusbarn och att vara gift med Mats, min älskade livskamrat. Förmånen att ha ett arbete som jag trivs med, underbara arbetskamrater och möjlighet att få göra det jag tycker om och är bra på. Då bleknar tankarna på allt som borde men inte blivit gjort, rädslan för sjukdomar och död, dammtussarna blir änglatofflor!