Ytterligare en vecka har rusat förbi. Mitt i ”ruset” försöker jag ta tillvara vardagen och stunderna. Möten – stunder med Mats, med arbetskamrater, vänner och hundarna. Lyssna aktivt, titta mig omkring, lyfta blicken ovanför dataskärmen eller mötesbordet och acceptera att kvällarna är återhämtningstid. Äpplen och björnbär kan ännu skördas. Kycklingarna växer snabbt ( foton kommer).  Det är vägen som är livet…

Under flera år publicerade jag en haiku nästan varje dag i Facebook.  En del bättre än andra.

Här är två av dem.

Promenerar mellan Röda vägen och Hus A (resecentrum) varje dag. Det tar nästan 20 minuter enkel väg. Än så länge är det ljust så jag får en rejäl dust dagsljus och mår bra. Åker buss hemifrån 6.30 och är på Räda vägen 1,5 timme senare. Kommer hem vid 17.30 efter att Mats hämtat mig när jag kliver av bussen i Säter. 11 timmars arbetsdag med resor och promenad. Vardagslunken har börjat!

Vi tittade på Amandas film Bikupan igår. Vackert foto, bra skådespelare och en gripande verklighetstrogen story. Bra Amanda! Och bra Åsa som var med som scripta/assistent. (TV2 begränsar eftertexterna, alla som deltagit i produktionen får inte vara med) Mats och jag hade däremot svårt att höra och hinna med i dialogen. Jag hade definitivt haft hjälp av textning. Vi vet inte hur mycket det har med ålder och hörsel att göra (säkert en hel del), det är kanske också en trend att det ska vara så naturligt som möjligt och inte välartikulerat teatraliskt. Vi skickar denna feedback till Amanda och Åsa.

Gårdagen bestod av hönshusbyggande, raster och hönshusbyggande. Hönsen kacklar runt våra fötter och vi tar många och långa raster för funderingar och taktiksnack. Vi har roligt och Idag fortsätter vi!