Ovanstående tavla målade Mats när pappa bodde hos oss en period i samband med att mamma lades in på sjukhem och senare på äldreboendet. Det var inte medvetet målat men vi såg båda pappas sköra hållning med mamma bredvid sig. Här om dagen sa Mats ”Nu ser jag dig och mig!”

Gårdagen blev delvis dagen efter och framför allt Mats har svårt att släppa tankarna på vad som kan hända. Jag var mest sorgsen men även lycklig att det gått så bra. Mats kommer inte att köra bil på ett tag och jag kommer inte att lämna honom ensam heller. Maja var orolig, säkert delvis pga vår sinnesstämning och påverkad av Biancas löpning. Hon ville helst bara ligga i knät hos någon av oss.

På eftermiddagen kom Ximena och Lasse. Trots det kyliga vädret beslutade vi oss för att testslunga den första lådan med 8 ramar. All utrustning var införskaffad och vi var nyfikna på proceduren.

Det tog med ovana hanterare nästan tre timmar och gav 15 kg honung. Det återstår minst dubbelt så mycket att ta hand om. Det var lättare än jag trodde och så gott!
Nu ska det stå några dygn för att sedan röras för att undvika stora honungskristaller. Troligtvis slungar vi de resterande ramarna under helgen.

Kvällen avslutades med Matslagad pizza och några glas vin. Ximena och hennes hundar övernattade i gäststugan.

Nu vet vi att Mats hjärta rusade upp i 230 slag igår och att ICD: n gick in och korrigerade under 9 sekunder. Senast den korrigerade var i maj men då märkte han det inte.

Vi kommer nu att bearbeta detta och ta hand om oroliga löptikar!

Både Maja och Bianca löper och är båda lite lättretliga och oroliga.
Igår morse konstaterade Mats att han mådde bra och hade bra syresättning. Han gick ut i garaget och fixade med gräsklipparen innan han satte sig i bilen för att köra till Borlänge och hämta hem de nya husbilsdäcken.

På hemvägen ringde han och berättade att hans hjärta rusat och att hans hjärtstartare ICD:n hade gått in och jobbat. Det var inte den värsta stöten utan den lättare varianten men hans puls hoppade och han kände sig medtagen. Han stannade bilen, ungefär 3 km hemifrån och ringde mig. När det hade lugnat sig lite körde han sakta med varningsblinkersen på och vi pratade hela tiden i telefon. Han fick stanna ytterligare några gånger innan han kom hem. Vi blev båda rädda och uppjagade och jag följde hans färd delvis från toaletten.

Här hemma ringde vi hjärtmottagningen för att få ICD:n fjärravläst men när Mats puls hoppade upp och ner och han kände sig dålig valde vi att ringa efter ambulans. Det är det rådet vi fått från läkarna.
Det tog en stund för ambulansen och Lasse slutade jobbet och hann komma hem och hjälpte oss skingra tankarna. Väl i ambulansen kunde vi börja koppla av. Nu fick sjukvården ta över. Jag stannade hemma med hundarna och hade packat en väska till Mats med det nödvändigaste men vi hoppades att jag skulle kunna hämta hem honom under kvällen.

Det var inte så mycket folk på akuten så han blev snabbt omhädertagen och uppkollad. Men det fanns inte någon person på plats som kunde läsa av hans ICD så att vi kunde få besked om vad som hänt. Han skulle få vänta till idag och eftersom de inte upptäckte något riktigt akut valde han att åka hem. Just nu väntar vi på besked via telefon från hjärtmottagningen.

Jag körde och hämtade hem honom och vi kunde sätta oss på verandan och pusta ut. Eftermiddagens åskväder var över och solen sken. Vi hade många känslor och tankar att ta hand om.

Det här är vår verklighet. De senaste åren har varit rätt lugna vad gäller hjärtat men vi vet att när som helst kan det hända, har det hänt en gång är det lättare att inse (eller befara) att det kan hända igen. Det gäller oss båda (och alla andra) och när något händer kommer tankarna, är det slut nu…

Jag tänkte att det var underbart att vi gjorde fyrhjulingsutflykten dagen innan och att vi hade en sån fin upplevelse tillsammans. Ifall att…

Hur som helst satt vi länge på verandan, lyssnade på musik, tittade på solnedgången, pratade om våra tankar och känslor, chattade på sociala medier och med familjen och var tacksamma över att sitta där tillsammans.

Det var och är ”gött” att leva!

Vi har fått några riktigt varma sommardagar igen. Igår tog Mats och jag en lång skogstur med fyrhjulingarna. Vi kikade efter svamp och njöt av rörlighet och frihet. Att dessutom vara i skogen tillsammans, underbart!

Igår gick vår energi till husbilsbeslut och väntan på försenad leverans från Apoteket. På eftermiddagen blev det fint väder igen och jag konstaterar att skördetiden närmar sig.

Vi förbereder oss också för slungning av honung, det ska bli spännande.

På kvällen provflög Lasse ett modellflygplan. Det gick bra på andra sidan vägen.

Igår regnade det nästan hela dagen. Hundarna och jag lyckades hitta en kort solstund ute i tädgården.
Vi letar efter en kvarn till våra avklippta grenar. Numera har vi två stora högar och de går inte att bränna utan risktagande. Det är vårt andra försök att hitta en som klarar lite större grenar och vi körde igår och testade en begagnad i Borlänge. Den såg fin och bra ut, av märket Stiga, men när vi provkörde en lite mindre medhavd gren klarade den inte av att tugga sönder den! Vi får leta vidare.

Med lite tur har vårt nya däck till husbilen kommit idag. Vi längtar ut på en tur!

Att varva utevistelse med inomhusaktiviteter, att passa på när solen skiner eller det regnar, att ”bara vara” utan ”måsten” och bara göra det jag vill när jag vill. Nu trivs jag och mår bra!

Innan regnet klippte Mats igår gräset som nu börjar se normalt ut igen. Vi var även i skogen och kikade efter svamp, men hittade inga. I grannbyn Bispberg öpnades en ny liten vedugnspizzeria och vi var där i ösregnet och handlade, vi har saknat goda pizzor i närområdet.

Igår kom den, vår prenumeration på nespresso. Det gäller att njuta av livet och av kaffet för det ska va gött att leva! Numera är kapslarna återvinningsbara, det gillar vi också.

Det blir ofta som man inte trott och ändå så som det ska. Igår skulle Mats köra Lasse med husbilen till Falu lasarett för undersökning och jag skulle ha en eftermiddag hemma med hundarna. Efter en kort körning fick de punktering och jag fick ställa på volvon igen för att plocka upp Lasse och köra till lasarettet. Vi hann med 8 minuters marginal.
Vi har en bra husbilsförsäkring så en bärgningsbil kom och böt till reservdäck och nu är ett nytt däck beställt. Ventilen på däcket hade gått sönder, det var bra att det hände nu och inte när vi gett oss iväg på någon längre utflykt.

På något sätt punkterade det all gårdagens energi och jag vet inte vad annat vi fick gjort.

Majas värden var denna gång helt ok och vi pustar ut. Jag funderar på om Majas förändring kan bero på att Bianca håller på att stiga över henne i rang.
Nu kan vi sova gott igen!

Igår eftermiddag tog vi en tvåtimmarstur i skogen med fyrhjulingarna. Jag tränar mig på att köra, även i backar och på ojämna, steniga stigar. Jag kör inte gärna så fort, igår blev jag omkörd av en cyklist! Jag skyller på att det var en tävlingscyklist… vi körde i alla fall åtminstone i 25 km…

Det är en sådan frihet att komma ut och se djur och växter och lukta på sommaren, lyssna är sämre med motorerna igång.

Det är en fröjd att gå runt i trädgården och njuta av växtkraften! Bianca har fått smak för sallad, så henne får vi hålla borta från pallkragarna!

På kvällen bjöd Lasse på smaskig jordgubbstårta. Det är och smakar sommar!