igår kväll kunde jag inte hålla mig vaken utan la mig och somnade vid 9- tiden. Därav är jag vaken klockan 4! Jag behöver 6 timmars sömn och sover sällan mer än 7 timmar.

Jag vaknar ofta tidigt men känner sällan den olust som vargtimmen ofta förknippas med.

Ett citat av Anna Smedberg Bondesson, docent och biträdande professor litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad: ”Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds.” Så beskrivs vargtimmen i epigrafen till filmen med samma namn av Ingmar Bergman.

Jag brukar meditera och reika för att starta dagen i både kroppslig och själslig balans. Idag blev jag också påmind om änglakort genom en kommentar av Ellinor på facebook. Jag letade genast reda på våra och drog kortet ”Release”. Inget kort kunde vara mer passande!

Det är dit jag kommit i mitt sorgearbete. Mats död var en befrielse för oss båda. Jag och Mats hade fått många års extratid för att avsluta vår tid tillsammans på bästa sätt. Mats blev mer och mer begränsad av sitt handikapp och jag blev mer och mer bunden av att hjälpa honom. I somras försämrades han och trots att vi var så förberedda som man kan vara så insåg inte jag hur nära slutet vi var. Jag tror inte heller Mats gjorde det men vi hann inte prata om det. Han jobbade in i det sista på att kunna bli så bra att han skulle kunna komma hem igen. De sista veckorna insåg vi att det nog inte skulle ske och när läkarna sa att inget mer fanns att göra blev vi båda lättade. Vi blev befriade från att behöva uppleva att Mats inte skulle kunna bo hemma och behöva bli ännu sämre och bara invänta döden. Vi gjorde som vi alltid gjort, vi kände tillit till att allt blev som det skulle!
Dessutom var vi båda trygga i att min framtid utan Mats skulle bli bra, det sista Mats gjorde var att köpa en bil som skulle passa mig. Vi hade skrivit på ett lägenhetskonrakt i Malmö och flytten skulle bli av. När Mats dog hade vi även en spekulant på huset som tyvärr inte kunde få banklån. Nu blir huset fritidshus i stället, fortsätter vara till salu och väntar på sin rätta köpare. Det var mycket viktigt för Mats att det blev så bra som möjligt för mig när han dog och det lyckades vi med!

Så nu bejakar jag känslan av befrielse! Befrielse för oss båda!
En epok är över och jag håller med Mats om det ha sa till en av sköterskerna som kom på hembesök innan han lades in på sjukhus: ”Åren med Gunilla är de lyckligaste åren i mitt liv!”

Vi har haft fantastiska år tillsammans!