Jag vaknar med ögonmigrän. Det går över på en halvtimme som tur är och numera skrämmer det mig inte med alla blixtar och mönster som dyker upp och ockuperar mitt synfält.

Idag ska Tobias resa till Stockholm, han har bokat in ett antal jobbintervjuer under veckan och ska träffa sin mamma och mormor. Vi får se om han blir kvar där eller kommer tillbaka och bor ytterligare en period hos oss.

Vi har en obokad vecka framför oss men en hel del att fixa och ordna. Det blir ljusare och längre dagar och i natt gick det över till minusgrader igen. Jag har de senaste åren tyckt att februari är den tyngsta och jobbigaste månaden, i år känns det inte så. Vi planerar och längtar efter husbilslivet men också efter att med hjälp av återvunna krafter avverka inomhusjobb som så länge har blivit ogjort.

Att röja upp morgonen efter en trevlig middag och kväll med goda vänner är speciellt. Tankarna går till gårdagskvällen och jag mår bra! Det blev mycket sent och dagen kommer att vara avslagen och trött på ett positivt sätt.

Mats ville och lagade gåsmiddagen själv vilket krävde mycket av hans krafter, han fick anstränga sig till sitt yttersta. Vi fick alla njuta av en fantastiskt god middag och Mats repade sig och kunde också njuta av kvällen.

Idag bjuder Mats på gåsmiddag! Vi har haft en gås väntande i frysen sedan november och ikväll ska vi äta den tillsammans med våra vänner.

Jag väcktes av regnet smattrande på verandataket, ute är grått och trist och det fortsätter att regna. Vi lyser upp tillvaron med vackra blommor, friskhet, glädje och umgänge.

Ett litet skirt snötäcke låg på marken när jag klev upp och Tobias och Mats gick och la sig.

Facebook påminner om att Mats blev inlagd i Falun för ett år sedan eftersom medicinerna inte var rätt inställda. Det var en månad innan hjärtstoppet.

Jag känner mig lättad och befriad. Jag har kunnat göra några egna utflykter utan att vara oroad över Mats, Mats är piggare och kör bil allt oftare, jag har blivit heltidspensionär, min kropp mår bra och är i balans, min psoriasis blir allt bättre och vi går mot ljusare tider!

I morse övergick regnet till snö som fick ligga några timmar innan det smälte bort igen.
Jag fick godkänt på min hälsokontroll. Blodsocker och blodtryck ligger nu på helt normal nivåer. Att jag slutat stressa har gett effekt! Härligt!

Jag blir gratulerad på min namnsdag, det är Gunilla idag!

Idag är det dags för min årskontroll hos min husläkare. Jag håller tummarna för att allt är som det ska!

Vi fortsätter att vända upp och ner på dygnet. Igår sov Mats många timmar framför TV:n och ingenting alls i natt. Han har nyss lagt sig för att försöka sova någon timme. Tobias äter nu frukost och har inte heller sovit men hoppas somna efter att ha ätit. Jag somnade vid 23, vaknade 4:30 och åt min frukost 5:30. Ganska snurrigt alltså!

Det ösregnar för andra dagen på raken.

Jag har yrkesarbetat i 43 år. Innan dess hade jag sommarjobb inom hemtjänsten och som ledare på Barnens ös kollonier.

Jag arbetade som mellanstadielärare i Falun och Morbygden, Smedjebacken och Luleå. Jag var bl a skolbibliotekarie och tillsynslärare. I Luleå arbetade jag först som lärarvikarie men övergick till att arbeta som museipedagog på Teknikens hus.
Jag omskolade mig till systemutvecklare och extraarbetade samtidigt som alkoholinspektör åt Luleå kommun. Efter omskolningen började jag arbeta på Banverket i Borlänge. Till en början som systemutvecklare men övergick ganska snart till informatör och därefter projektledare. Den sista tiden var jag senior projektledare och när jag gick i pension timanställdes jag och arbetade ytterligare ett år inom IKT:s beredskapsorganisation. Totalt blev det 19,5 år på Trafikverket.

De allra flesta åren har jag trivts mycket bra och tycker att jag hållit gnistan uppe inför nya utmaningar. Vilka fantastiska människor jag mött och fått förmånen att lära känna! Tur att vi har sociala medier så att jag kan upprätthålla kontakten med dem. Nu när jag står inför det definitiva slutet är jag nöjd och lite lättad.
Var sak har sin tid och

Allt är som det ska!

Idag ska jag åka till Trafikverket, lämna tillbaka min utrustning och göra det definitiva avslutet. Det känns bra, jag känner mig färdig med yrkeslivet. Jag ska också vara med när en av arbetskamraterna avtackas och går i pension.

Vi fick positiva besked, Mats värden har stabiliserat sig och medicinerna har verkan. Glada och trötta vänder vi hemåt till vår flock.

Jag hade en fin födelsedag tillsammans med min flock men sov sedan oroligt och hade resfeber… det behövs inte mycket för att trigga mig men det är dags att börja träna för ett normalare liv igen.
Klockan 6 i morse avslutade jag min sista beredskapsvecka så nu har jag definitivt avslutat mitt yrkesliv och blivit heltidspensionär.

Varken Mats eller Tobias hade sovit när vi gav oss iväg mot stationen i Säter vid halv sextiden. Tobias tar hand om hus och hundar. Vi sitter nu på tåget och ska på en rutinkontroll av Mats på PAH-avdelningen hos akademiska i Uppsala.