Jag älskar våren med all sin grönska och växtkraft. Som pensionär har jag tiden att ta tillvara varje dag och följa växtexplosionen. Just nu är det allra vackrast, jag gick runt och fotograferade trädgårdens alla hörn igår. Häggen växer längst bort så jag plockade in en blomklase för att Mats skulle få lukta. Han luktade och visade därefter blomklasen för Maja som genast åt upp den!

Igår tittade Klasse in på en fika och det uppskattar vi! Jag köpte och hängde upp sovrumsgardiner från Fabrikens Outlet. Sovrummet tar sig men ännu återstår en del jobb!
Både Mats och jag hade en sämre dag. Mats hjärnspöken härjade under eftermiddagen. Jag mådde underligt utan att riktigt veta felet. Kanske magen eller förkylning eller bara trötthet. Jag la mig tidigt, sov bra men konstaterar att jag har något i kroppen, svettas och känner mig lite febrig. Idag får det bli en väldigt lugn dag!

18 maj
Under vissa stunder känns livet helt normalt och jag får en försmak på hur vårt liv kan gestalta sig i framtiden. Denna morgon är en sådan stund. Vi klev alla upp före klockan 7 efter att ha vaknat av oss själva och legat och dragit oss en stund. Vi sover bra i nya sovrummet.

Det blåste för mycket och kallt för att sitta ute och grilla igår, vi får se hur dagens väder blir. Dagen är ett oskrivet blad förutom att vi ska in till apoteket i Säter. Vissa av Mats mediciner finns inte överallt och om vi glömmer att beställa i förväg får vi köra dit de finns, idag har vi turen att de finns i Säter.

Mats har varit hemma i en vecka. Vissa dagar har han mått ok, andra sämre. Igår eftermiddag mådde han riktigt dåligt. Han håller koll på syret, vikten och blodtrycket själv. Distriktsköterskan genomför en behandlingsplan mot hans svullna ben och sår, vi ska dit på fredag igen. I morgon åker han till Uppsala för PAH-koll och då kan de kontrollera hans andra värden och medicinlistan. Vi saknar en läkare som vi kan ha kontakt med och som har en övergripande koll på hans mediciner och hälsa. Vi har svårt att få förståelse för detta fastän vi ständigt upprepar problemet. Han är inplanerad på olika kontroller en gång i veckan hos olika instanser, Uppsala, Långshyttan, Avesta och Falun. Kanhända tycker de att de har kontroll men i så fall är de dåliga på att förmedla det!

Jag lämnar honom aldrig ensam, han följer med när vi gör ärenden och sitter kvar i bilen. När jag går ut ur huset eller in i en affär använder vi appen Zello i våra mobiler, det är en walkietalkie.

Det känns som om det totalt sett blir lite bättre för varje dag. Jag är trygg med ICDn och Mats hjärnspöken kommer inte lika ofta. Nu har det dessutom gått en månad sedan det senaste tillslaget.

Vi väljer att se vår möjligheter, de är oändliga!

Livet börjar normaliseras…

Igår tittade både Klasse och Lasse in för en kopp kaffe. Mats mådde hyfsat och dagen ”rann iväg” som en rätt vanlig dag. Det enda dramatiska var att hundarna rymde genom en av hantverkarna dåligt stängd grind. De sprang glatt omkring på vägen och åkrarna tills jag med bilen hann fatt dem uppe utanför Klasses hus.

Idag avslutas min beredskapsvecka utan tillbud. Mats ska till distriktsköterskan och vi till Borlänge för några ärenden.

På onsdag till torsdag ska Mats till Uppsala för undersökning och utnyttjar sjuktransporten. I övrigt väntar en oplanerad vecka som vi hoppas fortsätter att normalisera vårt liv!

Igår hade Mats en dålig dag. Han mådde annorlunda och visste inte vad det berodde på vilket triggade honom. Vi tog det extra lugnt och det var bra att det var motorsport på TV. Det går lite långsamt med möbleringen, vi har inte bestämt hur vi vill ha det.

Det är lite varmare och vi ser till att vara ute en stund varje dag. Nu på morgonen skiner solen och fåglarna kvittrar högljutt. Jag tror att häggen är på gång, jag ska ut i trädgården och titta varifrån dofterna kommer.  Alla är vakna och frukosterade strax efter kl 8.00.