6 mars kväll

Jag åkte till Falu centrum och handlade innan jag for hem idag. Jag köpte några nya hundleksaker, på fotot ligger Putte och vaktar sin ”tugg”!

Innan jag åkte hem kom en ”hjärtkurator”, vilket vi hade tackat ja till. Det kändes väldigt bra att få tid till att tillsammans med henne gå igenom vad som hänt och hur vi ska förhålla oss till det. Vi ska träffa henne igen gemensamt men även enskilt eftersom vi har gått igenom olika saker. Nu fick även jag en journal!

Mina händer är tillbaka till ruta ett, idag kontaktade jag min husläkare som skickar en remiss till hudkliniken.

6 mars 13:00

Idag är Mats piggare och på bättre humör.

Jag kom hit före kl 9 och Mats sov gott i 1,5 timmar.

Ronden kom först vid 11-tiden. Eftersom han har problem med aptiten hade de erbjudit honom önskemat men han hade inte kommit på något men nu sa han att han kanske var sugen på fish and chips eller sushi. Att snusa rekommendera de inte. Nu arbetar man på att det ska fortsätta vara stabil hjärtverksamhet, när det är stabiliserat kommer man att diskutera att sätta in en defibilator för att säkerställa att det inte blir ett hjärtstopp igen. De har inga planer på att flytta honom från det enskilda rummet.

Jag gick till sjukhuskiosken och såg att de sålde sushi och det gillade han och åt 4 bitar till lunch, jag åt resten!  Det var gott!

6 mars

Det är 11 dagar sedan Mats hjärta strejkade den första gången. Intensiva, panikartade dagar, kaos i känslor och massor av lycka över att han överlevde men även rädslor, smärta och sorg.

Jag gör allt vad jag kan för att underlätta för Mats och för att han inte ska känna sig ensam i sitt nuvarande elände. Det känns bra att vi har vana att vara öppna och ärliga och inte undanhåller varandra vår oro eller våra känslor, det är så mycket lättare om vi delar på dem! Just nu är det mycket synd om honom, han har en tuff väg att gå för återhämtning!

Själv har jag svårare att veta min status, det går bra och mestadels är allt som det ska men paniken ligger och gror och ibland kommer den över mig i korta stunder. Jag känner mig mest lugn när jag är på sjukhuset hos honom. Kvällarna går bra tack vara Joel, vi äter gott och har trevliga stunder. Igår la vi pussel tillsammans.

Ute är det minus 19 grader idag! Jag hoppas det är den sista köldknäppen. Idag behöver jag inte skotta innan jag kör. Jag strävar efter att vara med på ronden.

I eftermiddag ska jag förbereda morgondagens födelsedagsfirande, Mats fyller 68 år!

5 mars kväll

Jag stannade hos Mats till 3-tiden. Snöandet hade slutat och solen började skina och temperaturen var minus 5 grader. ( i kväll har vi – 13) Jag köpte semlor innan jag for hem eftersom det är fettisdag.

Joel hade skottat och sopat på gården och broarna. Han lagade en god lax- och spenaträtt till middag.

Mats hörde av sig, han hade ätit lite mer till middag och fått en pensionärsmoppe (gåstol) så att han själv lätt kan ta sig till toaletten. Vi hoppas att han ska få en modernare eldriven säng som han själv kan manövrera i olika ställningar och att han får fortsätta vara i ett enskilt rum.

Jag pratatde i telefon med syster Karin som reser till Spanien och Molvizar i 6 veckor, utan besök av mig denna gång. Nu ska jag se ett avsnitt av Vikings och sedan är det snart läggdags.

5 mars kl 13:00

Mats har haft en jobbig natt med mycket hosta och många toalettbesök. Det är ingen bra dag trots att hans värden blir bättre. Han har fått medicin via dropp som de kommer att ersätta med tabletter i kväll.

Jag kom tidigt för att vara med vid ronden som drog ut på tiden, de var här först 10.45. Just nu ska allt stabiliseras och på Mats fråga om hur länge han blir kvar svarade han att det handlade om veckor.

Jag har handlat mandariner, tabletter att suga på och dricka efter Mats önskemål och han åt en pytteportion till lunch. Nu slumrarde han en kort stund innan sköterskan kom med medicin.

Strax därefter kom 2 sköterskor från IVA för att svara på eventuella frågor och följa upp hur det gått. Det uppskattade vi båda och blev lite gråtmilda… De reagerade på att han inte har aptit och ville diskutera en handlingsplan med personalen på avdelningen. De kommer att kontakta oss igen om några månader.

jag kommer att sitta här en bra stund till så kan vi deppa ihop ett tag till.

Fotot visar utsikten från Mats rum.

5 mars tisdag morgon

Mats har lämnat en beställning på halstabletter och frukt!

Jag ska vara på sjukhuset kl 9 för att vara med på ronden, jag får handla i sjukhuskiosken. Pensionärslivet har skämt bort mig med långa lugna morgnar och det känns lite stressigt att ha en morgontid att passa!

Mina psoriasishänder är nu i sitt sämsta skick igen, suck…  men det är stressrelaterat och logiskt!

4 mars kväll

Mats kunde själv gå till toaletten och mellan sängen och fåtöljen. Han fick en rentvättning och klädbyte och jag rakade och klippte honom. Han mådde ännu lite bättre och det går åt rätt håll!

Jag fick mitt läkarintyg för den inställda spanienresan av en läkare jag inte träffat tidigare. Hon berömde mig för min räddningsinsats och jag börjar inse vad jag gjorde och vilken tur det är att det gick så bra och att han inte fick några men!

Vi planerar för att Joel stannar veckan ut, till helgen kommer Mats bror Lasse på besök och Elin byter av Joel för att vara här nästa vecka! Det känns underbart och tryggt att de har möjlighet att ge oss detta stöd!

4 mars 13:00

När jag kom till sjukhuset vid 11:30 fick Mats mjölk och Joels kanelbullar, vilket han uppskattade.

Idag kan han sätta sig upp själv och snart ska jag hjälpa honom med rakning och klippning. Även hans liv börjar normaliseras. Nej, det var fel uttryckt, hans situation just nu kan aldrig sägas vara nomal. Men han mår bättre idag än tidigare.

Vid ronden idag sa läkaren att det kommer att ta tid innan de släpper hem honom. Han har inga bakterier i magen.

4 mars måndag morgon

Jag har sovit länge och underbart gott i natt! Mats sms:ar att han mår ok.

Garageinfarten ska skottas (jag har bett Joel låta bli), lite vardagsbestyr med blommor och tvätt och sedan medicin som ska hämtas ut i Säter innan jag åker till Mats i Falun. Livet normaliseras lite…

Dikt ur Kanskes osäkra båt av Maria Wine