Maja Piraya

Vi har tröttnat på Majas tjuvaktighet. Hon når upp på alla bänkar och bord och plockar med sig allt. Igår riggade vi musfällor överallt och hoppas att det ska avskräcka henne.

I natt blev jag väckt av att hon la en av dem vid mitt huvud…

Övertrött

Efter en tuff vecka för både Mats och mig laddade vi för en avslappnad fredagskväll med irish coffee och TV. Men efter att blivit hämtad av Mats och plockat ner vår konst i bystugan kollapsade jag. Min kropp sa ifrån och jag trodde jag fått magsjukan. Jag gick och la mig med spyhinken bredvid sängen kl 19. 11 timmar senare vaknar jag och inser vad som hänt. Jag var inte magsjuk, bara helt utpumpad! Tji fick den fredagskvällen!

Ytterligare en tuff arbetsvecka återstår och vi har en deadline den 27 november. Därefter måste jag ta det lugnare, att köra så här hårt en kortare period är ok men det håller inte i längden.

Våra svenskvarande barn träffades igår hos Joel och Johanna i Helsingborg. Vi fick lite rapporter därifrån!

Åsa ska följa med Elin till Malmö för att hjälpa henne komma i ordning. Vi är glada över att de bor nära varandra, träffas och hjälper varann!

Svartvitt

Idag föll den första snön och hönsens vatten frös för första gången.

Dagen har ägnats åt att följa och vänta på Mats som snart är hemma med husbilen.

Hundvakt

Bilden ovanför är mina minnesanteckningar från ett möte förra veckan.

Strax före klockan 6 satte Mats sig i en hyrbil, packad med vinterdäck, för att köra och hämta husbilen i Göteborg. Han låter verkstaden sätta på vinterdäcken och börjar köra hemåt redan idag. Hemresan får ta den tid det tar. Det innebär att jag får rumstera om i min agenda och försöka sköta arbetet hemifrån. Det är lite knökigt och inte det bästa med tanke på jobbet men hundarna måste tas om hand.

Jag hittade nedanstående bild på facebook. Första gången jag såg bilden satt den på min syster Karins arbetsrum i Stockholm. Hon är 5 år äldre och hade uppräckt detta faktum några år innan jag förstad vad åldrande innebär.

Söndagstankar

Sitter i gryningen med mina tankar och reflektioner, November är en tung månad, grått och mörkt och mest vardagar.

Inser att det nog inte kan bli en skåneresa för min del före jul. Så tråkigt, hade sett fram emot tid hos Elin i Malmö! Husbilen kan bli klar kommande vecka och när den är klar att hämta ska vi försöka pricka in så att Mats kan hämta och köra upp på snö- och isfria vägar. Vi har skaffat vinterdäck men vi vill inte ta kostnaden att transportera ner däcken, alternativet är att vi alla kör ner med däck och hundar i bagaget och kör med två bilar upp. Det är inget bra alternativ…

Arbetet är intensivt, just nu lite väl kaotiskt men vi jobbar på att få  struktur. Två nya konsulter har anställts och som initialt tar en del tid från mig. Uppföljning av årets målarbete, en deadline på ett beslutsunderlag om resurshanteringen, utökat chefsstöd för hela avdelningen och rivstart av vårt nya Projektkontor är några av punkterna på min agenda. Jag fortsätter att trivas och jag trivs bäst i kaos! Men det är viktigt att mina arbetskamrater också trivs och får balans i sin vardag, vilket just nu är en utmaning. Denna helg har jag gjort det jag nästan aldrig gör, jag har valt att arbeta ett antal extra timmar, vilket innebär att kommande vecka kommer att ge en rimlig arbetsbelastning.

Möter söndagen med ett lugn, jag ska städa hönshus, tvätta några maskiner och dammsuga vårt hus. Allt är som det ska!

Minnen

Jag har letat efter nedanstående foto ett tag. Det är jag, min syster Gigi(Birgitta), Gittan och Kalle. Vi bodde nära varandra i Lillhärdal. Vår familj bodde i en lägenhet i lärarbostadshuset vid skolgården och Gittan och Kalle bodde i hus i närheten. Kalle och jag lekte ofta och han hade världens snällaste mamma som bjöd på fika och uppskurna apelsiner. Kalle besökte oss nyligen och vi återupplevde barndomsminnen.

I torsdags natt åkte Mats till Avesta lasarett och sov. De hade en återbudstid och skulle kolla hans snarkningar och om han har andningsuppehåll. Hundarna och jag var ensamma en natt och det händer inte ofta! Vi avvaktar nu resultatet.

Jag arbetade hemifrån igår och vi kurade tidigt skymning med glögg (tack för tipset Åsa!) och brasa. Nu har jag en efterlängtad helgledighet efter en alltför hektisk arbetsvecka. Nästa vecka är ännu mer späckad men därefter kommer det att lätta.

Fullt upp

Lillhärdal har en speciell plats i mitt hjärta. Det var min huvudsakliga hemvist under mina första 10 år. Jag är med i deras facebookgrupp och följer vad som händer i byn.

En arbetsvecka försvinner snabbt när jag har mycket att göra. Upp kl 5.00, rasta hundar, äta frukost, buss kl 6.30 och framme vid höghuset 7.40. Full arbetsdag, 30 minuter lunch, promenader till och från huvudkontoret, buss hemåt 16.30, hämtad av Mats i Säter kl 17 , hemma vid 17.30, se till hönsen, äta middag, ge hundarna mat och sedan är det dags att somna i soffan.

En morgon upptäckte jag att vårt citronträd blommade. Vi har också två citroner som snart kan skördas!

I morgon är det äntligen fredag och jag kan ta mig tid att reflektera lite innan nästa arbetsvecka tar vid.

Sömnig novembersöndag

Igår plockade jag in de sista rosorna från trädgården och lät dem lysa upp vår lördag. Vi var mycket trötta och jag var ledsen över det utblivna besöket i Malmö och Helsingborg.

Idag väntar städ och tvätt och laddning inför kommande arbetsvecka. Trots två nätters 10-timmarssömn hade jag gärna stannat i sängen hela dagen. Jag trivs med min flock!

Maja

Majas uppfödare har hört av sig och vill veta hur Maja har det. Hon hette Ella först men det namnet passade henne inte utan hon döptes snabbt om till Maja (Maja var som en piraja).

Vi är så lyckliga över att ha henne hos oss och hon har blivit en kär faniljemedlem. Hon är självständig, nyfiken, aktiv och tjuvaktig. På nätterna tar hon sig gärna en husrunda och rensar det vi glömt plocka undan. Smörknivar, stekspadar, saxar, disktrasor, toalettborste, strumpor och allt möjligt kommer hon dragandes med och lägger det gärna i ansiktet på mig. Hon får och sover gärna i vår säng.

Putte har tagit henne till sig och försvarar henne om vi busar för hårt med henne. De två leker våldsamt, har dragkamp och rusar omkring hejvilt! Donna, som är gammal, får ibland också leklust och leker med henne. Det har hon inte gjort med vare sig Putte eller Bella tidigare.

Maja är nu nästan lika hög som Putte men mycket längre. Hon når utan svårighet upp på alla bord och diskbänken.

Eftersom Mats har varit sjuk har vi inte tränat henne för jakt eller spårning ännu. Trots detta har hon ställt en höna med ståndskall. fångat en skata som tagit sig in på verandan och vid ett tillfälle gått en spårstig helt felfritt.

Här kommer lite Maja foton från hennes första månader hos oss:

Göteborg

Veckan har varit intensiv. jag arbetade i Borlänge måndag och tisdag. På torsdagen hade jag en arbetsdag i Göteborg och planerade ursprungligen att åka tåg ner och bo hos Åsa. På fredag till söndag tänkte jag besöka Elin i Malmö och Joel och Johanna i Helsingborg.

Efter husbilsköpet var vi sugna att göra en lite längre tur och Mats nappade på att vi skulle köra ner med husbilen i stället. Jag avbokade tågbiljetterna och tog semester på måndagen för att vi skulle få lite mer tid på oss.

På onsdagsmorgonen packade vi oss och hundarna i Frihetsbilen 3 och körde iväg. Från början i solsken men därefter mestadels i regn.  Det är en alldeles speciell frihetskänsla att packa in sig med pick och pack i husbilen och dra iväg!

Bilen fungerade jättebra, jag tycker att den är lätt att köra. Vi kom fram när det blivit mörkt och ställde oss på en ställplats på den enda centrala campingen i Göteborg. Jag hade tänkt åka till Åsa och umgås med henne på kvällen men hade överskattat mina krafter och stannade i husbilen över natten.

På torsdagsmorgonen tog jag spårvagnen till Trafikverket i centrala Göteborg och arbetade hela dagen. Mats träffade sin bror Lasse. De sa att det var fint väder, vilket jag missade eftersom jag bara var ute i mörkret.

Vi hade husbilsgaraget fyllt med Åsas saker som hon fått när farmor flyttade från sin lägenhet, så Mats körde hem till henne och vi skulle alla sammanstråla där. Mitt i Göteborgstrafiken slutade husbilsbromsarna att fungera men Mats lyckades ändå ta sig till Pennygången där Åsa bor. Det fanns ingen bromsvätska så det införskaffades men det visade sig att den rann ut i samma takt som vi fyllde på. Vi insåg att här behövdes bärgning och reparation och omplanering. Husbilen ställdes på gästparkeringen och vi sov över hos Åsa, som blev lycklig och skämde bort oss med middag, vin och glögg. Åsas pojkvän Anton kom förbi en stund för att träffa oss. Han hade inte träffat Mats och hundarna tidigare. Vi hade en mycket trevlig kväll!

Att gå tre trappor utan hiss var en utmaning för Mats och hundarna. Donna fick svindel och Maja tyckte stentrapporna var otäcka. Mats fick ta paus många gånger medan Putte var helt obekymrad.

På fredagsmorgonen beställde vi bärgare och hoppades hitta en verkstad som kunde åtgärda problemet under dagen eller senast på måndagen. Vi har garanti på bilen och bra försäkring. Inom en timme kommer bärgaren och vi får hyrbil i tre dagar. Jag och hundarna stannade i lägenheten och jag passade på att arbeta därifrån. Fredagen var en halv arbetsdag för oss.

Husbilsförsäljaren krävde märkesverkstad och därmed kan reperationen först ske om tre veckor…

Mats åkte med i bärgaren.

Det var dags att tänka om igen…

Det slutade med att vi fick en sprillans ny hyrbil som blir svindyr pga att vi skulle ha hundar med oss och att det var en envägstransport. Försäkringsbolaget godkände dock  utan knussel.

Vi diskuterade och insåg att vi ska till Göteborg igen om tre veckor och om det går tar vi Malmö och Helsingborg då. Nu kändes alternativet att köra hem som det vettigaste. Besviken över att missa besöken hos de andra barnen startade vi hemresan mitt på fredagen och var hemma i Arkhyttan strax före kl 20.00.

Vi har tur att detta upptäcktes under den korta garantitiden, vi övervägde att avvakta med långkörningar till våren och hade kanske inte upptäckt det då. Nu får vi det åtgärdat utan kostnad för oss. En nackdel är att vi nog måste skaffa vinterdäck redan denna säsong, vi vet inte vilket väglag det är om 3 veckor.

Jag sparar mina 2 semesterdagar till framtiden.

Det blir ofta inte som man tror men alltid som det ska!