Äntligen sommar!

Vädret bättrar på sig, igår regnade det och åskade bara en gång och det är mycket varmare.

Mats fortsätter att sova sig frisk, svullnaden håller på att dr sig tillbaka och trädgårdsbordet är borttaget, det behövs ingen ramp längre. Rullstolen är däremot viktig vid längre förflyttningar.

Igår kväll följde vi med spänning Duplantis när han tog guld i stavhopp i EM-mästerskapet. Lasse och Anna är nu framme i Annas hus i Italien.

Idag kommer en leverans från Vinoteket och en spekulant ska titta på vår Carl Malmsrensoffa.

Vilodag

Igår sov Mats mest hela dagen. De stunder han var vaken sa han att han kände hur han blev bättre och bättre. Rullstolen behöver han nog inte så länge till.
Hundarna och jag tog också en vilodag.
Haileyvistelsen denna vecka ställdes in eftersom Ximena hade fått en annan hundvakt.

Lugn och ro

Den senaste tiden har mitt inre bestått av kaos. Sedan vi beslutade oss för att flytta längtar jag obeskrivligt mycket efter den dagen det är över. När vi landat i ett nytt boende och kan börja skapa vårt nya liv. Jag längtar efter att ha slagit mig till ro och kan plocka fram mina målarpenslar eller baravara-känslan, dag efter dag. Och närhet till Ylva Lo!

Oron och sjukhusbesöken med Mats ben har tagit mycket energi liksom förberedelser inför visning och flytt. En lättnad är naturligtvis att bilaffären är avklarad och stundtals njuter jag otroligt av att uppleva sommaren här i vår trädgård. Men ändå gnager otåligheten över att inte veta när vår flytt ska bli av. Jag vill nu!

Efter midsommar ska vi besluta med mäklaren hur vi går vidare med husförsäljningen. Det ger mig möjlighet att ta lite paus i flyttröjningen.
Nästa vecka kommer Åsa hit och då kommer jag definitivt att kunna njuta av livet!

EU-val, blixt och dunder o akuten igen

Igår var det EU-val:

Vädret är ostadigt och igår slog blixten ner utanför bystugan. Strömmen kom och gick några gånger.
Dagens väder:

Igår började huden på Mats ben bli röd och idag hade Mats en bokad tid hos läkaren Emma. De gick igenom hälsoläget och mediciner och sedan skickade hon oss till akuten med det röda benet. Där konstaterades att Mats fått en inflammation i huden och han har påbörjat en antibiotikakur. Det tog större delen av dagen och det var bra att det inte heller oblev någon visning idag. Mats har inte fått några nya blåmärken och kan nu stödja på foten och till och med ta några steg. Det går åt rätt håll!

Väl hemma gjorde jag en ramensoppa som blev riktigt god. Därefter sov vi båda i fåtöljerna en stund.

Lasse och Anna körde iväg mot Italien i morse och tar färjan till Tyskland i natt.

Utflykt

Igår skrev vi ett flygblad om vårt hus, som vi sedan körde och satte upp på anslagstavlor i bygden. Det var länge sedan vi var i Stjernsund och vi njöt av grönskan både där och i bygden.
Mats tog sig ut och in via vår utmärkta ramp!

Anna och Lasse firade hans födelsedag med barnen och packade hästtransporten inför resan.

Mats upptäckte att hans smärtmedicin är effektiv när han försökte trappa ner på den.
Men han blir bättre och bättre!

Bianca och Maja har under en längre period stridit om rangordningen. Det troliga är att Bianca kommer att ta över men Maja ger sig inte riktigt. När Maja blir riktigt uppspelt ryker de ihop och slåss vilket har gett dem småsår både här och där. Bianca har fått bett nära ögat och Maja i benen.
Igår fick Maja ett bett i ett framben och haltar nu ordentligt. Det är bara ett sår men gör tydligen ordentligt ont.
När vi alla var borta under dagen hade de även tagit sig in uppe hos Lasse och rivit i deras sopor och ätit en halv chokladkaka. Som tur var har ingen blivit dålig.

Bra dagar

Mats har längre perioder utan smärta och intensiteten har avtagit. Benet är fortfarande svullet men hans flesta blåmärken börjar blekna.
Den ramp som Säters kommun bidrog med var för kort och gick inte att använda så vi återgår till trädgårdsbordsvarianten. Förhoppningsvis kan han snart ta de fyra trappstegen igen.

Det är riktigt svalt ute men periodvis lyser solen och sommargrönskan är fantastisk.

Idag fyller Lasse år, de ska nu börja fylla hästtransporten och det är ovisst hur mycket de kommer att få plats med.


Jag fortsätter röja och nu ska det också förberedas för ev visning på måndag. Det är ännu ovisst om den blir av men vi förbereder oss i vilket fall. Jag har också gjort i ordning min golfvagn så att Ximena kan ärva den. Hundarna följer med mig och hittar viloplatser vart än jag är.

Jordgubbsplantorna är fulla med kart, de kanske blir färdiga till midsommar! Det krävdes två år för dem att komma igång, förra året fick vi inte många jordgubbar.

Ny visning

På måndag kl 16:30-17:30 är det ny visning av hus och trädgård. Vi har beställt bättre visningsplats på Hemnet via ”Raketen” och det ökar de dagliga besöken betydligt.

Denna gång är det ”Raket” i 5 dagar, dvs fram till visningen. Vi förbereder och hoppas att Mats är pigg nog att klippa gräset innan dess.

Jag hade ett fint facetimesamtal med Elin och Ylva Lo som nu är 6 månader.

Mats och vi andra gladdes åt hans hemkomst och att det nu verkar ha vänt. Fotens svullnad minskar, värken minskar och hans blåmärken håller på att blekna.
Vi åt matjesill och nypotatis tillsammans med Anna och Lasse. De fyller sin hästtransport och börjar köra neråt på söndag eller måndag.

Vädret är ostadigt med åska, hagel, regn och solsken om vartannat. Igår kväll var det bara 14 grader.
Om en liten stund kommer de från Säters kommun med en ramp till vår kökstrappa.

Hemma!

Mats är hemma igen, de kunde utesluta det de befarade och nu ska vi bara ta det riktigt lugnt! Åska, hagel och regn gör inget.

Mats är hemma och allt är som det ska!

Nationaldag

För att Mats skulle ta sig nerför trappan med hjälp av bara ett ben gjorde vi detta arrangemang. Rullstolen fram till bordet, flytt från rullstol till bänk med friska benet och sedan glida ner mot den väntande scootern. Det fungerade!
I morgon kommer Säters kommun med en tillfällig ramp.

Vi trodde att det skulle räcka med ett blodprov men Mats blev ordentligt undersökt av flera läkare, ultraljud och skiktröntgen. Jag satt med honom mellan kl 13 och 18 då han fick besked om att han skulle bli inlagd för säkerhets skull. Undersökningarna visade att det inte slutat blöda i vaden.


Hundarna var ensamma hemma men Ximena rastade dem när hon hämtade Hailey vid 15-tiden. Jag åkte hem för att hämta Mats prylar och kom samtidigt som Lasse och Anna. Lasse hade hämtat henne på Arlanda.
Jag åt, matade och rastade hundarna och plockade ihop hans saker. De hade nu beslutat att Mats skulle flyttas till Falun för att vara på rätt ställe ifall de behöver åtgärda blödningen. Hans smärtlindrande tabletter var effektiva och lindrade smärtan betydligt.
Min autopilot var påslagen och jag körde till Falun, överlämnade sakerna till en trött och lite skärrad Mats, kramade honom och körde hem.

Vid 22-tiden satte jag mig en stund i min fåtölj och lät det senaste dygnen smälta in.
Förutom oron för Mats situation hade jag bara sovit 2 gånger i 1,5 timmar vardera sedan kl 5 i tisdags morse, totalt tillbringat 12 timmar sittandes på en stol på akuten, kört 31 mil tor Arkhyttan-Avesta 4 gånger och Arkhyttan-Falun tor 1 gång.
Det var inte svårt att somna!

Mats fick inte äta eller dricka och vid midnatt fick han ett enskilt rum, munspray och dropp. Enligt läkaren var det inte säkert att de behövde göra ett ingrepp men var förberedda ifall det behövdes. Nu på morgonen väntar vi på ronden och besked om fortsättning.

inte bra…

igår fick Mats ett blåmärke även på foten och hans ankel och fot började svälla. Vi for in till Avesta akut vid 19-tiden och vi var inte de enda som sökte hjälp.
Efter fyra timmars väntan kom läkaren. Han var mycket grundlig, diskuterade med ortoped och gjorde sedan upp en plan. Man vet inte vad den fortsatta blödningen beror på men han ska sluta att äta den blodförtunnande medicinen för då borde blödningen upphöra. Men det kan också vara en inflammation trots att han inte har feber men sänkan är lite förhöjd. Vi fick åka hem för att återvända mitt på dagen idag för att se vart sänkan tagit vägen, har den inte höjts kan man utesluta inflammation. Blir han sämre ska vi åka in direkt. Han fick också starka värktabletter med sig.
Vi körde hem i gryningen och vi höll inte på att få Mats uppför kökstrappen, nu kunde han inte alls stödja på foten. Väl inne åt vi lite och stupade sedan isäng vid 4- tiden. Jag hade då varit vaken i nästan 24 timmar.

5:45 knackade Ximena och Haiylie på och nu tar jag lite frukost och försöker sedan sova någon mer timme på soffan. Mats sover instängd i sovrummet.