Gårdagen blev en aktiv dag. Jag dammsög huset medan Mats besiktigade husbilen som inte fick någon anmärkning. Grannen Klasse bjöd på fantastiskt god bouillabaisse och vi hade en trevlig kväll hemma hos dem.
Idag har Mats, hundarna och jag kurat gryning igen. Vad dagen i övrigt kommer att innehålla återstår att upptäcka. Vi börjar med att titta på vinterstudiopremiär.
Fingrarna blir långsamt bättre…
Det var länge sedan jag vaknade i harmoni, helt utan värk eller olust men i morse hände det! En månads isolering och häckande har börjat ge resultat. Jag har inte en enda självspricka på fingrarna heller.
Mats undersökning ligger som ett litet orosmoln, i övrigt känns allt bra. Husbilen är lagad, vi har fixat Viasat som funkat dåligt ett tag, vi har en intresserad Toyotaköpare och julen närmar sig!
Det ligger djupt rotat i mig att jag ska nyttja varje hemmadag på bästa sätt, jag har haft långa arbetsdagar och bara orkat sköta hemarbete på lediga dagar. Innan Mats blev sjuk skötte han det mesta här hemma men de senaste åren har han inte orkat. Jag har äntligen börjat förstå att jag kan låta en dag gå ”till spillo” och strunta i allt jag inte vill göra. Igår tog jag mig en sådan ”o-dag”, vilken befrielse – Det kommer en ny fri dag i morgon!
Av någon anledning backade ”min” morgonbuss ner i diket i vår korsning. En rejäl smäll fick mig att titta och därefter var det aktiviteter med bärgningsbil för att få upp den på vägen igen.
Igår kunde vi hämta vår reparerade husbil, idag ska den besiktigas och därefter ställer vi av den för vintern. Men den är väl förberedd för turer när våren kommer.
Akademiska i Uppsala eller Post Nord hade ställt till det så att vi missat en kallelse. Nu har Mats fått tid den 4-5 december med patienthotell inbokat. Sjukbussar går fram och tillbaka så troligtvis åker han ner själv.
Jag samlar på o-tillstånd
ostressad, otrött, o-ont, o-orolig, otroligt oansvarig och ofantligt otyngd…
Jag sover hur mycket som helst och när som helst…
Är ni medvetna om vad mycket ni kan göra med era händer? Jag var det inte!
Här kommer en lista på sådant jag inte kan eller bör göra:
Jag kan använda tyghandskar och gummihandskar i max 10 minuter, därefter är fingrarna genomfuktiga och jag kunde lika gärna varit utan.
Detta kan jag men det är svårt eller gör ont
Detta går bra
Det var inte förrän jag fick psoriasis och händerna blev svåra att använda som jag insåg vad viktigt det är att njuta den dag jag kan använda dem obehindrat igen!
Igår kväll kom ett meddelande från försäkringskassan. De har godkänt sjukskrivningen.
Det innebär att jag redan nu har påbörjat min pension även om det officiellt är den 1 januari 2019. Det är både nödvändigt och efterlängtat och ikväll ska vi fira!
Dagens fingerstatus
Mats tar mycket mediciner, ovanstående är morgondosen! Han måste ta några mot biverkningar också. Hjärtmedicinen är relativt ny i Sverige och väldigt dyr, vi är tacksamma för högkostnadsskyddet!
I morse rinde försäkringskassan och ställde frågor om mitt tillstånd och mitt arbete. Jag berättade om min situation och erbjöd mig skicka foton på fingrarna( vilket inte behövdes). Det var en förstående och trevlig kvinna som sa att hon skulle försöka hantera mitt ärende under dagen. Så jag håller tummarna att hon godkänner sjukskrivningen, enligt läkaren säger reglerna att man bör arbetar deltid under en så pass lång sjukskrivning. Hittills har jag bara positiva erfarenheter av försäkringskassan och har ingen anledning att tro att de inte ska godkänna denna gång. Men riktigt säkert känns det inte förrän jag fått beskedet.
Igår fick vi hem det sista älgköttet för i år, 20 kg. Det är nu vacumförpackat och våra 3 frysar är fyllda. Dessutom frossar vi på färskt älgkött, igår blev det parisare a la Gunilla och idag blir det älgfile’ på planka om Mats har en bra dag.
I 3 veckor har jag suttit i min favorithörna och väntat på att återfå förlorad energi. Jag gör dagliga sysslor som inte påverkar händerna och tar hundpromenader men mestadels sitter jag i min hörna. Många serier blir det via Netflix, HBO och Viasat. Mycket reflektioner blir det också.
Jag vet att energi och handlingskraft kommer tillbaka, det är bara att vänta. Så jag fortsättar att sitta i min hörna och träna tålamodet…
Ute är det grått, mörkt och trist. Vi var i Hedemora och uträttade ärenden här om dagen.
I förrgår vaccinerade vi oss mot influensan. I går eftermiddag fick jag en släng av frossa och feber men det blev bättre framåt kvällen och idag mår jag bra.
Arbetskamrater och vänner hör av sig och frågar hur vi mår.
Vi frågar oss själva, hur mår vi?
Mats har pratat med sin läkare och fått råd om klåda och mage och nya mediciner somska ge bättre välmående. Väntan på undersökningen i Uppsala är dryg men det borde bli när som helst. Mats är nattmänniska och just nu vänder han helt på dygnet, men vad gör det. Det är ändå mörkt nästan dygnet runt.
Mina händer är mycket bättre men inte bra. Jag fortsätter med korticon och handvila. Mentalt är jag fortfarande utmattad, jag väntar på att få tillbaka handlingskraften. Jag har noterat att jag sover mycket bättre, tidigare har jag vaknat till varannan timme och legat vaken en stund innan jag somnat om. Det har troligen pågått så länge att jag inte tänkt på det. Den senaste tiden har jag sovit mellan 4-6 timmar i rad och jag märker skillnad! Jag har helt släppt jobbet som jobb, däremot reflekterar jag över de sista åren och över de relationer jag har med mina arbetskamrater.
Det känns skönt för oss båda att Mats slipper vara ensam hemma. Nu kan han bättre ta till vara de bra dagarna. Det är skönt för mig att slippa vara splittrad och ibland orolig.
Jag tycker att vi är bra på att möta livet som det är. Vi har det bra tillsammans och kan prata om allt, både det som känns tungt och det roliga. Så utifrån situationen har vi det så bra vi kan och
allt är som det ska!
Igår var det dags att unna oss Laphroaig och som pricken över i kom Gerd och Jonas med en kasse trattkantareller.
Kärleken till barnen är djup och ibland smärtsam, jag har försökt att ta hand om mina rädslor för att skona dem från mina farhågor. Att glädja mig åt deras liv, framgångar och vardag är fantastiskt. Den Glädjen är större än något annat! Likaså är det en ära att få ta del av det som är tungt och viktigt för dem. De engagerar sig i mig och ger mig en obeskrivbar styrka som mamma, kvinna och människa!
Den glädje och kärlek jag känner inför Mats, min underbara livskamrat är också fantastisk. Att dela hans glädje när han fick några år på sin önskemotorcykel eller när han sitter hemma i Arkhyttan och är lycklig över mina spanienresor. Att dela smärtor, sjukdomar och sorg är också möjligt och fantastiskt befriande! Vi stärker och stödjer varandra, i vått och torrt.
Kärleken till min systrar är också stor och har blivit mer tydlig sedan våra föräldrar dog. Jag insåg igår vilken lycka jag känner över att de är tillsammans i Karins fina hus i Spanien. Självklart hade jag gärna varit där själv men att veta att de är där och har det bra räcker!
Mats och jag kurade gryning idag också. En ny epok i våra liv börjar ta form…
