23 augusti
Det har gått 6 månader sedan Mats hjärtstopp.
Normalisering
22 augusti
Jag har levt med ångest sedan jag var barn, jag tror att jag hade min första depression innan jag började skolan. På den tiden var detta inget man tog hand om annat än att jag vet att pappa försökte hjälpa så gott han kunde. Under livet har jag hamnat i tunga perioder som man kanske kan kalla depressioner men de två första var de som var de längsta och svåraste.
Livskriser som struma, skilsmässa, cancer och Mats hjärtstopp har varit mycket tunga. Det går inte att säga att det känts lättare för varje gång utan jag återkommer till ruta ett gång på gång. Skillnaden är att för varje gång jag kommer dit har jag med mig mer erfarenhet och verktyg för att komma vidare. Att måla och skriva hjälper mig att formulera och släppa fram tankar och känslor. 36 års meditation och reiki-healing tar hand om min kropp och min själ. Vid cancerbehandlingen försvann min ångest nästan helt. Det är inte en återkommande cirkel jag vandrar runt i utan det är en spiral som leder mig högre och högre upp och jag når hela tiden en ny dimension.
Mats dåliga hälsa har tärt på oss båda och när hjärtstoppet kom var vi nedsatta både kroppsligt och mentalt. Vi jobbar nu var och en med att ta tillbaka våra krafter och hälsa för att återgå till ett normaliserat liv.
Mats har det han kallar sina hjärnspöken och sin ångest att ta hand om. Han säger att han tidigare aldrig haft ångest. Vissa dagar mår han bättre men rädslan och ångesten återkommer, visserligen allt glesare men det ligger där och lurar.
Det behövs inte mycket för att jag ska gå ner mig i de mörka tankarna, nu senast var det min förkylning som sänkte mig men igår började jag må bättre när förkylningen började släppa.
Vi fortsätter att klättra uppåt i våra spiraler och normaliseringen kommer allt närmare!
IVA
IVA, intensivvårdsavdelningen, i Falun har kontaktat oss. De erbjuder uppföljning av Mats tid hos dem, då vi kan gå igenom vad som hände. Vi tror att det kommer att vara bra för oss, jag har minnen men utifrån min dåvarande situation. Mats minns inget men vem vet, några av hans hjärnspöken kan vara från den perioden. Vi ska träffa dem nästa vecka och det känns bra men Mats känner sig lite nervös!
Gårdagen var en förkyld och lite dimmig dag. Jag satt i min soffhörna och hostade/snörvlade hela dagen. Mats börjar också snörvla.
Ha det bra!
När jag gick och la mig igår kväll tänkte jag att i morgon mår jag nog bättre. Förkylningen ville inte släppa och jag har varit lite hängig och snuvig i snart en vecka. Jag vaknade med hosta och irriterad hals… suck! Jag hoppar över min tisdagsmedicin eftersom jag inte vill sänka min motståndskraft ytterligare och fortsätter med pussel, korsord och stilla aktiviteter. Som tur är har vi inget särskilt inplanerat. Utdrag ur två pensionärers kalender:
Igår var vi till jaktskyttebanan och sköt på stillastående älg på 80-meter. Vi har inte tränat skytte sedan förra sommaren och jag känner mig ringrostig. Det gick bra men vi behöver träna mer inför älgjakten som vi tänker delta i.
Måndag i Arkhyttan
Förkylningen fortsätter men är ganska snäll, alvedon och näsdroppar hjälper. Mats har också börjat snörvla.
Idag pratade Mats med sin hjärtläkare Jens i Falun. Gällande bilkörning så är det inte förbjudet men mindre lämpligt. Han ska fortsätta att rådgöra med läkaren Emma om vätskedrivande, ev kan ha få det via sprutor. I september ska de läsa av hans ICD nästa gång, Mats önskade att det skulle ske så snart som möjligt.
Det senaste dygnet har det regnat riktigt mycket. Det gråa vädret är tärande, jag är inte beredd på att ta emot hösten ännu.
Däremot har vi påbörjat några vardagsrutiner.
Måndag: medicindosor laddas, träna skytte
Tisdag: dammsugning/städning, var tredje vecka hemtjänststädning
Onsdag: Mats pumpar benen o hundpromenad i Långshyttan
Torsdag: modellflygning
Fredag: soptömning varannan vecka
Vi letar efter en lämplig kurs på dagtid, gärna akvarellmålning eller kroki.
Ellinor och Boa
18 augusti
Igår eftermiddag kom Hallon, Ellinor och Boa med husbilen. Vi åt älggulasch, ”Nix pillebröd”, drack gott och hade en trevlig kväll!
Att det ska vara så svårt…
att ta tillvara och uppskatta nuet!
Det slår mig emellanåt hur nära det var att Mats dog och hur förskräckligt tomt mitt liv kunde ha blivit utan honom. Genom ett mirakel klarade han sig och mår nu bättre än han gjort på flera år, han är piggare än mig.
Jag har hamnat i en bearbetningsfas och mår emellanåt rätt dåligt, kroppen och själen behöver läka efter de senaste årens anspänning. Jag har dåligt med ork och initiativkraft och blir håglös. Det är inte konstigt utan snarare bra och vilken tur att jag är pensionär och har tid att lyssna och ta hand om både kropp och själ!
Jag är på väg att ”läka” och upplever korta fina ”nustunder” men längtar tills jag bättre kan ta tillvara och njuta av nuet.Den vanligaste och starkaste känslan just nu är konstigt nog sorg.
mulet och regn
17 augusti
Är fortfarande förkyld och lite hängig. Mats problem med kliande utslag är lite bättre efter korrigering av medicin. Han kämpar på med sina hjärnspöken som kan slå till lite när som helst.
Gårdagen blev en lugn hemmadag som avslutades med storkok av älggulasch.
Förkylt
15 augusti
Torsdagar är det modellflygning, Mats utrustar sig och övar. Jag kör honom dit, idag med husbilen. Vi har varit ute några kortare turer med husbilen för att se att allt fungerar och det verkar så. Äntligen!
Jag har haft en förkylning i kroppen ett tag, igår blev jag sämre, antagligen pga av medicineringen. Min kropp har inte återhämtat sig tillräckligt för att stå emot. Jag är störtsnuvig och har sovit rätt dåligt i natt. Nu håller vi tummarna att Mats inte ska bli lika förkyld och helst inte ha blivit smittad!
Hundarna har hittat en ny rymmarväg i staketet, de jagar fabrikskatterna! Vi ska försöka täppa igen rymmarvägen men staketet behöver gås igenom ordentligt.