Bilddagboken

För 36 år sedan blev jag mamma för första gången, jag var 32 år och betraktades på den tiden som gammal förstföderska. Och där var hon, Elin, det mest fantastiska lilla knyte med mörka kloka ögon. Vilken förmån det är att ha kunnat följa henne genom livet! Vi hurrar och grattar så att det förhoppningsvis hörs ända till Malmö!

Igår hade Mats en riktigt dålig dag, trots att de var iväg på modellflygsträff. Det regnade en hel del och molntäcket var periodvis mycket tjockt. Jag tog en vilodag men bakade rabarberpaj som blev uppskattad.

Jag startade Kristi himmelfärdsdagsmorgonen med en rundvandring i trädgården. Det börjar gro i pallkragarna, fruktträd och syrener blommar. Det är ”biltyst”, bara fågelkvitter, bisurr och blomdoft fyller lyften.

Idag ska Mats och Lasse åka på modellflygsträff och jag har lovat att baka en rabarberpaj. I övrigt får vi se vad dagen bjuder på!

Igår skrev jag om mina fysiska begränsningar och möjligheter. På förmiddagen hände något som aktualiserade mina psykiska begränsningar.
Mats gick ut och fortsatte meka med fyrhjulingen. Jag stannade inne och mornade mig. Jag hörde hur han körde omkring med sin fyrhjuling(det är hans ben) i trädgården men plötsligt förändrades ljudet. Han körde inte längre omkring utan jag hörde hur fyrhjulingen stannat med rörde sig på samma ställe. Jag noterade det men inget annat, men sedan signalerade han flera gånger och då blev jag rädd. Jag sprang ut och letade efter honom, han var någonstans på baksidan. Skräcken över vad som skulle möta mig satte igång alla försvarsmekanismer och sekunderna innan jag hittade honom var timslånga! Det visade sig att han beslutat sig för att sträcka ut och rätta till vajern med hjälp av ett av träden och råkade då komma åt tutan av misstag. Det var en otrolig lättnad att allt var OK men min knopp och kropp tog stryk. Jag var spyfärdig och resten av dagen var jag i obalans och mådde illa så jag hade svårt att äta. Traumat som Mats hjärtstopp och tiden därefter orsakat tar tid att läka.

Idag mår jag bra igen och sitter och väntar på att de ska komma från elverket för att byta elmätare. Mats är hos tandläkaren i Säter. Under natten regnade det lite, nu är det mulet och 14 grader.

När jag drabbades av struma vid drygt 40 år förändrades mitt liv. Det kändes som om allt i min kropp ändrades. 20 kg tyngre, rakt hår, nya glasögon pga av synförändring, ny matsmältning mm mm. Min läkare sa att jag fick räkna med att sjukdomen gjort kroppen så stressad att den blivit 10 år äldre än vad den var. Det tog tid att bli botad men jag blev frisk, fastän i ett annat ”skal”.
Inte så många år efteråt fick jag bröstcancer och genomgick en tuff behandling och kroppen tog ännu mer stryk men jag blev botad och nu har det gått 20 år utan några allvarligare sjukdomar.

Jag funderar lite på hur sliten min kropp är. Högt blodtryck, höga blodfetter( ärftligt efter mamma), diabetes 2 verkar som väldigt många i min ålder drabbas av. Jag har medvetet gått ner 15 kg i vikt, äter regelbundet och sockerfritt men ändå får jag inte ner blodsockervärdet utan måste öka medicineringen. De senaste åren har åldrandet blivit mycket påtagligt och det är nog så det är för de flesta. Men kanske jag ska räkna mig som 10 år äldre, 78 år. I så fall är jag ju ganska pigg!

Igår vaknade jag med värk i hela kroppen efter kroppsarbetet dagen innan. Vi gjorde de sista justeringarna på järngrinden.

På kvällen ”facetimade” jag med Elin och Åsa. Elin och Viktor hade fått hem sin nya soffa och Åsa hade fått nya inneboende och bakade ugnspannkaka.

Igår mådde jag bättre och Mats och jag tog oss an projektet att flytta och göra grinden användbar igen. Det tog hela dagen och hundarna rymde bara en gång. Grinden blev upphängd innan kvällen men vi sparade finjusteringen till idag.

Jag försökte ta upp en stope för hand och det känner min kropp av idag.

Mats kom på lösningen, hans fyrhjuling är bra till mycket!

Syrenerna ska precis börja slå ut. Jag längtar efter deras doft, just nu tar lukten av svingödsel på de nygödslade åkarna över.

Igår tog jag det riktigt lugnt och kände mig hängig hela dagen. Ute var det full aktivitet med 6 hundar, ny pallkrageodling till Mathina och Torbjörn och grindbygge. Ximena sådde och planterade ut i våra pallkragar.

Vår järngrind har varit ur funktion i vinter och stått hopknuten i avvaktan på en bättre lösning. Nu ska två pallkrageodlingar stötta både grind och staket och grinden sätts upp mellan dem.

Igår kväll kände jag mig lite piggare och idag mår jag nästan som vanligt igen. Skönt!

Påbörjad flytt och uppsättning av trädgårdsgrinden, verandaröj, köp av fler pallkragar, fyrhjulingsreparation, virkeshämtning och snickrande av ramar till bikuporna var några av gårdagens uppgifter. Och det mesta fortsätter vi med idag.

Vi har känt oss lite förkylda några dagar och i morse vaknade jag med lite öronvärk. Jag kommer att dra ner på takten och hoppas att det inte blir sämre.

Idag hurrar vi för storasyster Karin och önskar henne en fin födelsedag!

Regnet har strilat under natten och hjälper grönskan på traven. Mats har haft en jobbig natt med klåda, men jag har sovit ovanligt bra. Det känns bra med en regndag, då kan jag kanske röja färdigt ute på verandan.

Igår storstädade jag hela huset, det var mycket välbehövligt. Maja har slutat att löpa och gräset har tagit fäste i den värsta leran så det kanske kan vara rent några dagar. Mats arbetade med våra fyrhjulingar och vi var båda trötta och nöjda med vår arbetsdag.

Fyrhjulingen har gett Mats frihet och styrka. Han sätter sig på den och får kraft att åka ut på utflykter och upptäcktsfärder. Han är klok nog att inte vara för äventyrlig, när Lasse följer med tar de lite andra turer.
De säger att de ska fixa vår andra fyrhjuling till mig och när hundvagnen är fixad kan vi alla ge oss ut i skogen.

Det var 11 plusgrader kl 7 och efter morgonkaffet tog vi vår morgonrastning i trädgården. Hundarna rusar direkt bort till gästhuset och Tobias släppte in dem för en godbit och lite kel. Rädisorna har redan kikat upp i sin pallkrage, det övriga behöver längre tid på sig.