Felräkning

Jag har räknat lite fel på återstående arbetsdagar men det är ändå inte särskilt många kvar, jag tror att det är 42. Igår upptäckte jag att jag ser fler och fler negativa saker på/med jobbet.  Jag får svårare att stå ut med både det ena och det andra. Jag har släppt det mesta jag ansvarat för så det som återstår att göra är inte så stimulerande och så är jag trött på människor… Idag och i morgon arbetar jag hemifrån med administrativa uppgifter som kräver ostördhet och det passar mig bra.

Akademiska i Uppsala har hört av sig och inom en månad ska Mats dit på sin undersökning, datum är ännu inte bestämt.

Vi förbereder och ser fram emot helgens älgjakt, jag har semester fredag och måndag.

En bra dag

Igår hade Mats en bra dag och vi utnyttjade brittsommaren till att vinterfixa i trädgården. Gräsklippning, inplockning av diverse verktyg och möbler. Vi samlade en hög som ska till tippen och förberedde för att ta emot vinterns ved som levereras av grannen Håkan.

Idag har jag rejält ont i kroppen efter gårdagens aktiviteter. Vi ska förbereda oss inför älgjakten nästa helg. Jag har älgsemester fredagen och måndagen. Det var ett tag sen vi jagade och det är mycket som ska finnas på plats och fungera. Det verkar som om det inte blir minusgrader och det tackar vi för, eftersom det då behövs ännu mer utrustning.

Åsa är på väg hem från USA och det ska bli spännande att få ta del av hennes upplevelser.

Med- och motgångar

Det senaste året har inte kryddats med medgångar.

Mats hälsa har överskuggat allt men vissa dagar har han mått bättre. Vi fick ta bort Donna i början av juni, vilket gav ett stort tomrum men även förenklade livet lite med bara två mindre hundar. Husbilens växellåda gick sönder under första långresan i maj. Eftersom den kostar 40000 att reparera fick vi vänta med det och igår hämtade en bärgare den och körde till verkstaden. Sommaren tillbringade vi här hemma i Arkhyttan.

Jag tycker att vi är bra på att möta livet och ta dagarna som de kommer. Vi är bra på att tillåta oss att vara ledsna och besvikna men också att se möjligheter. Mats har gjort en egen resa i att acceptera sitt tillstånd och sin situation, han är lite av en fånge i sin kropp och här hemma. Jag gör mina sista arbetsdagar innan pensionen vilket känns både sorgligt och härligt.

Planer och tankar om begränsningar och möjligheter när Mats fått mer besked och jag har gått i pension surrar i våra huvuden. En reparerad husbil ger definitivt en större frihet!

Fredag

Sista arbetsdagen blir här hemifrån. Det har blivit brittsommar med varma soliga dagar. 37 arbetsdagar återstår.

Idag ska husbilen bärgas till verkstaden för att få en nyrystad växellåda. Därefter håller vi tummarna att den ska hjälpa oss till många härliga upplevelser.

Älgjakten pågår men vårt byälglag kommer att jaga nästa helg. Jag har 2 dagars semester inbokat.

Maja löper. På kvällen vill hon krypa ihop i en filt i mitt knä, det är nytt och mysigt!

Nedräkning

Idag har jag 42 arbetsdagar kvar, igår 43. På jobbet räknar jag ner på mitt witeboard där några arbetskamrater ritat och skrivit kommentarer. Det är 84 veckodagar tills jag går i pension. Det känns mest skönt, även om jag inser att jag kommer sakna både arbetsuppgifterna och arbetskamraterna. Min sköna fåtölj är redan påtingad att övertas när jag slutar!


I söndags tog vi beslutet att göra oss av med hönsen. Mats orkar inte sköta eller gå ut till dem, vi kan inte ha den fria utan att ständigt passa Maja som har fått smak på dem. Jag tycker att det är jobbigt att sköta dem i mörkret som det blir när dagarna är korta och glädjen finns där inte längre. Vi säljer eller skänker bort dem.

Skörhet

Vi är oerhört sköra, både Mats och jag. Vi for aldrig iväg till skjutbanan igår, ingen av oss var i form för det. Dagen blev i stället en lugn hemmadag med många samtal om nuet och framtiden. Jag är sliten och balanserar på gränsen av min kapacitet. Det behövs inte mycket för att jag ska komma ur balans. Tisdagens oro för Mats har denna vecka satt sina spår. Det är oerhört tungt att vara inne på slutet av andra årets ovisshet om vad som orsakar Mats andnöd och att gå och vänta för att veta hur vi ska förhålla oss. Vad kan vi planera, hur ser framtiden ut…

Vi har båda två erfarenhet och självkännedom nog att ta oss igenom de svackor vi hamnar i. Dessutom kan vi prata om allt, det är viktigt att våga lyfta och prata om sina rädslor och farhågor, de krymper då och att dela en oro är så mycket lättare än att vara ensam!

Karin Boye

Jag sitter med min frukost och kaffekopp och vaknar långsamt i söndagstystnaden. Husbilen kommer att lämnas in för reperation av växellådan i slutet på denna vecka. Vi väntar otåligt på Mats undersökning i Uppsala och ser med förväntan fram emot min pension.

Grattis Tobias!

Idag fyller Tobias år och vi hurrar och hoppas det hörs över halva jordklotet!

Veckodagarna rinner snabbt förbi, första veckan i nya organisationen är över. Förvirringen är ganska stor, mycket tårtor och avsked vid personalomflyttningar, frågor om ändrade rutiner mm snurrar i luften.

Mats har haft en sämre vecka men mår lite bättre nu. Jag har arbetat hemifrån så mycket som möjligt och i torsdags var vi på sömnlabb i Avesta. Vi fick lite förklaringar på hans ojämna värden. Förra helgen hade han 40 andninguppehåll per minut en natt och några dagar innan 0. Maskinen korrigerar inte de uppehåll som har med hjärtat att göra, ojämnheten tycks bero på hjärtat.  Besöket i Uppsala är viktigt att få till så snart som möjligt. Remissen ligger där och väntar just nu.

De dagar jag åker till jobbet blir det bil i fortsättningen, jag vill kunna köra hem om Mats känner sig sämre.


På måndag börjar älgjakten och idag är det träff på skjutbaban med övningsskjutning. Vi avstår det ena jaktlaget i år och kommer bara vara med i byns jaktlag vilket innebär älgjakt helgen 19-21 oktober.

Dagsform

Vi har bättre och sämre dagar. Efter att ha börjat söndagen med gallproblem har det fortsatt lite tyngre. Mats har haft några sämre dagar och idag var det riktigt illa med andningen igen. Jag hade tagit morgonbussen till Borlänge men blev hämtad av honom redan vid 9.30 för att åka till apoteket i Falun som var det enda som hade Mats medicin och sedan hem. Jag vill inte att han ska vara ensam när han känner sig dålig.

Jag kommer att arbeta hemifrån i morgon också, vilken tur att jag har den möjligheten. I fortsättningen ska jag se till att köra bil till jobbet så att jag kan köra hem om han känner sig dålig. Det var oroligt att han skulle köra in och hämta mig när han inte mådde bra. Jag har nu bara 48 arbetsdagar kvar.

Den lilla överlevande kycklingen har bra kamoflage, den syns knappt på mina foton. Den är otroligt snabb och följer sin mamma i hälarna. Hon är också duktig på att värma den när det nu är lite kallare.

Galla

Mats gjorde en fantastiskt god Tarte Tartin av våra äpplen igår och jag åt två stora bitar. På morgonen vaknade jag av de välbekanta gallsmärtorna och efter att tagit tablett och efter långt om länge somnat om kunde jag sätta igång dagen vid 12-tiden. Det var minst ett halvår sedan jag hade gallbesvär senast och nu har jag även tvingats sätta Tarte Tartin på förbjudet att ätalistan.
Jag ser fram emot arbetet i den nya organisationen och i morgon börjar jag med ett möte med min nya chef.

Avslut

Den här veckan har bestått av avslut och avsked. På måndag går vi in i en ny organisation och för mig innebär det nya chefer och mestadels nya arbetsuppgifter fastän jag fortsätter att tillhöra Projektkontoret. Jag förlorar en del arbetskamrater men får även en del nya. I ytterligare 51 dagar ska jag vara yrkesverksam. Vi får se vad jag kan uträtta under denna tid.

I torsdags gick jag och några av de jag förlorar som  arbetskamrater på After Work.

I slutet av veckan började Mats bli lite piggare. Vi fick även besked om att hans lungor såg friskare ut än tidigare. Nu återstår högerkammarkateterisering av hjärtat i Uppsala, vi väntar på en kallelse.

Åsa är kvar i USA med sina vänner några veckor till, Elin ska få mosterbesök kommande vecka och Joel och Johanna skördar sin koloni. Nu kommer hösten att gå fort. Alla utom Tobias kommer hem över julen, vilket vi ser fram emot!