Bilddagboken

Elin har skickat ett foto på vårblommor från Öland. I Arkhyttan har solen har lyst med sin frånvaro i flera dagar och snötäcket har fyllts på men nu på morgonen strålar solen in genom de oputsade  fönstren.

Karin har skickat ett uppmuntrande vykort från Spanien. Granada är högst uppe till vänster, Molvizar ligger norr om Salobrena. Ursprunglingen skulle jag ha varit där och lapat sol just nu. Nu hoppas vi att resan blir i höst i stället.

Hundarna bryr sig inte om vädret, de springer gärna runt och leker i trädgården.

Som pensionär ersätter känslan på måndagsmorgonen till viss del fredagskänslan under arbetslivet. Det är då jag inser hur skönt det är att inte behöva åka iväg till en arbetsdag utan kan sitta kvar och njuta av frukosten, hur länge jag vill!

Idag kommer Mats pension, i morgon kommer min. Det är också nytt, utbetalningarna har flyttats fram från den 25. Denna månad är det första gången jag får ut min fulla pension och vi har överblick över vår ekonomi. Vi har en rejäl inkomstminskning, får snåla in och planera mera men behöver inte oroa oss för våra utgifter, trots att vi inte pensionssparat.  Skönt!

Nätterna blir bättre och bättre, i natt sov jag djupt och gott i 6 timmar. Mats kunde för första gången vända sig i sängen och somna om. Just nu är vårt perspektiv så kort att tidsuppfattningen spelar oss spratt. 5 dagar hemma efter sjukhusvistelsen känns som en evighet.

Veckan är relativt oplanerad. Idag ska vi boka tid på vårdcentralen för bandagebyte och stygnborttagning. Jag ska kontakta Säters kommun angående hjälp i hemmet. På onsdag får vi besök av Viasat som ska fixa ny parabol och ställa in TV:n åt oss.

Vädret är uruselt och oinspirerande. Igår blåste det och snögloppade hela dagen. Nu på morgonen regnar det.

Igår åkte Elin vidare och vi blev ensamma igen.

Jag föraöker släppa känslan av att det är mitt ansvar att hålla Mats vid liv. Det har tagit tid att förstå att jag efter livräddningen inte har släppt taget, jag gjorde det när han var under övervakning  på sjukhuset men återupptog det när vi kom hem. Det är Mats och hans kropp som håller honom vid liv med lite hjälp av tekniken. Jag ska släppa taget, naturligtvis vara behjälplig och deltagande men inte ansvarig!

Mats har tunga dagar, jag är tacksam och beundrar att han håller sig på så pass gott mod som han gör. Att inte kunna sova ut tär, även om den sammanhängande sömnen ökar lite natt efter natt. I natt sov han 5 timmar men får sedan ont av revbenen och är så trött att han mår illa. Efter 2 timmars halvslummer i fåtöljen och när värktabletterna börjat verka har han nu lagt sig i sängen igen. Jag tränar på att inte övervaka honom utan sitter kvar i favorithörnan.( Fast jag går dit då och då för att se att allt är ok!)

Mina dagar känns oföretagsamma, oinspirerade och mina psoriasishänder omöjliggör det mesta. Jag lever parallelliv med Mats, ser till att vi får mat, rastar och tar hand om hundarna. Punkt! Jag är känslomässigt ganska avstängd.

Kan man inte gå till duschen i källaren får det bli raggardusch framför vedspisen!

Veckodagarna är inte särskilt viktiga som pensionär, det spelar oftast ingen roll vilken dag det är. Den stora skillnaden är att under helgen är det motorsport som intresserar Mats och jag gillar MotoGP. I helgen är det Svenska skidspelen och även skidskytte, så vi har underhållning!

Elins tänkta tåg var inställt så hon reser tidigt i eftermiddag i stället. Hon ska till folkhögskolan på Öland för att hålla en kurs.  Vi packar in oss alla i bilen och kör henne till tåget i Säter.

Vinten håller sig kvar, igår var det grått och snöblask hela dagen. För några dagar sedan strålade solen och Elin och Putte tog en härlig långpromenad.

Natten var bättre än förra, vid 4-tiden flyttade vinoss till fåtölj och soffa och vstrax efter kl 5 kände jag mig utsövd och åt frukost. Mats kunde ligga i sängen betydligt längre och hade mindre ont. Det är bra att det tydligt rör sig åt rätt håll!

Det är hemskt att säga det men jag tycker att det är tryggt när Mats jämrar sig, då vet jag att han lever!

Igår fick vi kontakt med läkaren Emma i Avesta som lovade att göra det hon kunde för att hjälpa Mats med hans söndermedicinerade mage.

Novemberkaktusarna blommar vackert i sovrummet!

Natten har varit lite stökig och våra rutiner rubbas. Jag sov som vanligt i min soffhörna innan vi gick och la oss vid 23-tiden. Mats somnade direkt med andningsmasken på. Jag kunde inte somna men satt i sängen och surfade mm fram till 1-tiden. Vid 3 vaknade Mats och väckte mig, han ville sitta i fåtöljen en stund och jag la mig i soffan. Han tittade på formel 1.

Vid 5 gick vi och la oss i sängen igen och Mats sov djupt och gott fram till kl 8. Jag vaknade vid halv 7 och gjorde frukost som jag åt i sovrummet.

Idag ska jag storhandla så att vi klarar oss över helgen. Elin planerar att resa till Öland i morgon bitti och vi ska nu klara oss själva. Det kommer att gå bra men så fantastiskt skönt det varit att ha fått hjälp och sällskap dessa veckor!

Jag kommer inta att lämna Mats ensam den närmaste tiden, han och hundarna kommer att följa med när vi ska uträtta ärenden! Jag har även skjutit fram min nästa beredskapsvecka några veckor för att få mer tid innan vi är beredda att lämna Mats ensam.

Mats är hemma efter nästan tre veckor på sjukhuset. Så fort han kommit hem och satt i sin fåtölj kände jag mig lugn. Vår boendesituation är rätt bra anpassad men Arbetsterapeuten kommer att skicka hit Säters kommun för att se vad mer de kan göra för att underlätta det för Mats. Hon gjorde också en minnestest på Mats där han fick helt godkänt, vilket jag redan hade konstaterat. Fantastiskt att hans hjärna klarade 25 minuters hjärtstopp utan märkbara men!

Jag kommer att kontakta kommunen för att se vilken hjälp vi kan få i våra hemmasysslor. Bara av att packa Mtas saker på sjukhuset och sedan packa upp här hemma fick mina psoriasishänder att blöda.

Natten har varit lugn, vi lever ett parallelliv de första dygnen och sov lugnt drygt 5 timmar. Nu har vi klivit upp, Mats har tagit värktabletter och en smothie och slumrar i sin fåtölj. Jag har fått morgonkaffe och sitter i min favorithörna och njuter. Njuter av att höra Mats lugna andetag, av att flocken är samlad och av att inte behöva köra till Falun och sjukhuset i dag. Hundarna är sig själva igen men de är lite utslagna de också.