Pensionärsfredag och högkänslighet

Vi tenderar att göra torsdagskvällar till fredagskväll. Efter min beredskapsvecka och med pensionen i plånboken beslutade vi oss för att ha lite fest igår kväll.

Jag var mycket trött igår, onsdagens arbete tog och gav energi.

Jag har börjat läsa om begreppet ”högkänsliga personer”, som det numera talas om en hel del. Via denna länk fick jag bl a följande information:
https://www.hogkanslighetsverige.se/hsp-31352045

En del av oss är extra känsliga. Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter. 
Högkänslighet eller HSP (Highly Sensitive Person) är ingen ny bokstavsdiagnos, utan ett begrepp myntat av psykologen Elaine Aron som har bedrivit forskning kring extra känslighet i drygt 20 år.

Vad innebär det att vara högkänslig?
Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att högkänsliga kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. Vi reflekterar mer över allting och sorterar information på en djupare nivå. Den större medvetenheten gör högkänsliga ofta känner starkare än andra känslomässigt. Vi är väldigt intuitiva, har en stark magkänsla och ”bara vet”, utan att veta hur.

När jag läste kände jag igen många delar, jag läser av andras känslor och är känslig för stämningar i ett rum, jag blir överstimulerad och behöver dra mig undan från folkmassor och större sammanhang, mitt liv har varit en berg och dalbana med mycket mörka perioder men även fantastiskt mycket glädje och lycka, i min familj kallades  jag den känsliga, mm mm

Ju mer jag läser desto mer förvånad blir jag över att jag inte har uppmärksammat detta tidigare. För mig är det helt klart att jag på något sätt tillhör denna gruppering. Att läsa om och inse att det inte är självklart att andra känner lika dant och att det går att sätta ord på det känns bra. Med åren har jag kompenserat och lärt mig hantera min ”högkänslighet” och den har för det mesta varit en tillgång i både privat- och arbetsliv. Men att vara 65 år och få en förklaring till t ex det utanförskap jag ofta känt, känns fantastiskt.

Jag tror inte på att man ska ”stämpla människor” som si eller så, saker och ting finns i olika mängd och grader. Varje individ tar hand om sitt liv på sitt eget bästa sätt. Jag är nöjd med det jag gjort med mitt liv utifrån mina möjligheter och begränsningar.

Det känns oerhört spännande att få ta del av högkänsligas erfarenheter och få en del av mina egna upplevelser formulerade och se dem på pränt! Det är befriande och jag kommer att ta reda på mer om HSP.

Väckarklocka

19 september

Jag har blivit väckt av väckarklockan två morgnar på raken. I förrgår var jag på ett förberedande möte och igår på en heldags beredskapsövning för Trafikverket IKT. Övningen var i Dala Storsund, Trafikverkets kursgård utanför Borlänge, inte långt från mina barns släktgård
Det var en intressant dag och roligt att träffa gamla och nya arbetskamrater.

Mats skulle för första gången vara ensam hemma en hel dag och eftersom det var en sekretessbelagd övning kunde vi inte nå varandra direkt via appen Zello eller telefon. Grannen Klasse kom över och de umgicks under större delen av dagen, körde och jämförde våra husbilar, besökte vännen Lasse och gick på ett informationsmöte i bystugan. Dagen hade gått fort. Det är underbart att ha så bra vänner!

Nattfrost

17 september

Kvällarna är mörka och i natt har nattfrosten slagit till på vissa ytor. Väckarklockan ringde kl 6 och jag körde i tät dimma till ett morgonmöte på Trafikverket. Det kändes ovanligt att kliva upp och köra iväg.

Mats var ensam hemma mellan kl 7 och 10. Det är första gången under så lång tid och med mig så långt bort. Lite otryggt för oss båda två!

Nu har vi veckostädat, solen skiner och livet känns bra!

Lättnad

Jag var övertygad om att jag skulle få dåliga besked hos diabetessköterskan idag, men mitt långtidssockervärde var mycket bättre än tidigare!

Vilken lättnad, kanske beror det på att jag är utvilad och mindre stressad. Det svåra är att jag inte alls känner av om mina värden är bra eller dåliga. Beskedet gjorde mig mycket glad och jag var halvt utslagen av lättnad resten av dagen.

 

Bättre och bättre…

16 september

Idag ringde jag och avbeställde städpatrullen från hemtjänsten som kommit hit var tredje vecka. Mina händer är så mycket bättre och Mats är pigg nog att bidra till städningen som vi nu ska sköta själva. Ytterligare ett stort steg i normaliseringen.

Vi ser fram emot Mats läkarbesök på fredag, då hans ICD blir avläst och vi får veta hur hans hjärta betett sig.

Jag ska på diabeteskontroll idag och förväntar mig ingen förbättring. Jag har visserligen gått ner ytterligare ett kilo och rutinmässigt kommit igång med mina hundpromenader. Genom detta förväntar jag mig att det kommer se bättre ut framöver.

Vilodag

15 september

Vi behövde verkligen en vilodag. Förutom hundpromenad och rastning avverkade jag 2 miniserier. Mats tog igen förlorad sömn i fåtöljen.

Jag har äntligen fått upp min älskade hänggunga igen. Där tar jag igen mig och släpper tanken fri!

Idag väntar ytterligare en oplanerad dag.

Hösten kommer smygande

Egna äpplen, päron och tomater, det är lyxigt och gott.

Vi har gått in i en ny normaliseringsfas. Jag kan lämna Mats och gå kortare hundpromenader. Vi känner oss mer och mer trygga i att Mats hjärta håller sig lugnt och på fredag ska Mats träffa sin hjärtläkare för uppföljning. Jag läker allt mer både till kropp och själ.

Idag är jag trött och hoppar över krokin. Kommande vecka är vi uppbokade varje dag och jag behöver några helt obokade dagar.
Vi har det bra och allt är som det ska!

Sol igen


Efter flera tunga regndagar kom solen tillbaka igår. Vi kunde röja i trädgården och hade Linnea som hjälp. Idag åkte hon vidare.

Sköna dagar

12 september

Linnea har hantverkare hemma hos sig, så hon bor hos oss några dagar. Vi mår bra av att ha henne här. Klasse och Gerd bjöd på middag en kväll.

Idag var jag på hudkliniken i Falun för uppföljning och vi ska öka medicindosen och lägga till en salva eftersom min psoriasis kan bli ännu bättre.

Normaliseringen fortsätter

10 september

Mats har varit hemma från sjukhuset i 4 månader. I söndags for han tillsammans med Lasse och deltog i en flygtävling. Det var första gången han lämnade mig för en aktivitet. I går lämnade jag för första gången Mats ensam och gick på en 20-minuters hundpromenad. Livet normaliseras allt mer.

Denna vecka har jag beredskap.

Många av bilderna jag lägger ut i bilddagboken kommer från de pussel jag lägger. De är mer eller mindre passande till innehållet. Dagens bild är läcker men kanske den minst passande.