Gårdagen präglades av minnet av barnens farmor Britt och alla människor hon hade en relation till. Begravningen hölls i kapellet i Stora Tuna kyrka i Borlänge. Elin och Åsa läste dikter för sin diktälskande farmor och deras pappa höll en fint tal. Arvid spelade piano så att tårarna dröp och Emmas pojkar kramade sin mamma, moster och mormor.

Efteråt samlades vi i gammelgården som ligger vid Dalälven rätt centralt i Borlänge. Jag är omtumlad av alla möten, gemenskap och värme. Yngsta deltageren Alva, är inte ett år men hade träffat Britt. Den nyaste vännen kom från hemmet i Grycksbo, dit hon flyttade i somras. Där var hennes syskonbarn  med familjer, där var hennes barns fyra halvsyskon som även de hade en nära relation till Britt. Där var grannarna från Ornäs, jag och många andra ex som hon varit noga med att bibehålla kontakten med, en gammal arbetskamrat från Falun (som även varit min arbetskamrat), hennes egna tre barn, fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Några hade jag inte träffat sedan skilsmässan men jag slogs av den värme och gemenskap jag kände med dessa medmänniskor. Britt var duktig att knyta kontakter.

Mitt första möte med Britt var hösten 1979 och det sista mötet var i somras 2017, vi talades vid i telefon några gånger under hösten och hon gjorde tydligt klart för mig att hon var nöjd med livet nu, 96 år gammal.

Britt du kommer att saknas mig men Allt är som det ska!