Lördag morgon i juli. Det är varmt men mulet. Arkhyttan är tyst, dörren till köksbron står öppen och morgontrafiken uteblir. Lite fågelkvitter, en tupp gal och jag hör får bräka. Jag blev väckt av en envis fluga, gav upp sovmorgon och gick upp och tog morgonkaffet strax före klockan 6. Hundarna är rastade och har fått mat. Det är tid för reflektion.

En arbetsvecka går fort, denna vecka arbetade jag hemifrån mer än vanligt. Nu har jag förberett mig för rivstart när jag kommer tillbaka den 6 augusti. Jag har beredskap fram till söndag morgon, därefter 2 veckors semester.

Elins besök var  uppskattat, vi ses inte så ofta nu för tiden och hann umgås en hel del. Under veckan tog vi beslut att ersätta Toyotan, det var helt oplanerat men vi slog till när möjligheten gavs. Nu tar vi sats för att utnyttja min semester på bästa sätt. Jag ska bistå Mats i bil- och motorcykelreparationer. Toyotan ska repareras ( byta ut ett sönderrostat tankningsrör) och säljas, motorcykeln ska iordningställas och växellådan ska tas ut ur husbilen. Hur svårt kan det vara!

Jag behöver inte så mycket för att känna mig omtumlad, jag har ännu inte läkt efter sista årets oro. Skogsbränder, arbetsvecka, Elins besök, bilköp… Vi är bättre på att hantera kaos än ordning men jag tycker inte om upplevelsen när tiden bara rusar iväg. Det är viktigt att hinna stanna upp och reflektera, känna efter och hamna med båda fötterna på jorden. Min bilddagbok hjälper mig med detta och just nu fick jag en sådan stund!