Det senaste året har inte kryddats med medgångar.

Mats hälsa har överskuggat allt men vissa dagar har han mått bättre. Vi fick ta bort Donna i början av juni, vilket gav ett stort tomrum men även förenklade livet lite med bara två mindre hundar. Husbilens växellåda gick sönder under första långresan i maj. Eftersom den kostar 40000 att reparera fick vi vänta med det och igår hämtade en bärgare den och körde till verkstaden. Sommaren tillbringade vi här hemma i Arkhyttan.

Jag tycker att vi är bra på att möta livet och ta dagarna som de kommer. Vi är bra på att tillåta oss att vara ledsna och besvikna men också att se möjligheter. Mats har gjort en egen resa i att acceptera sitt tillstånd och sin situation, han är lite av en fånge i sin kropp och här hemma. Jag gör mina sista arbetsdagar innan pensionen vilket känns både sorgligt och härligt.

Planer och tankar om begränsningar och möjligheter när Mats fått mer besked och jag har gått i pension surrar i våra huvuden. En reparerad husbil ger definitivt en större frihet!