Jag lägger pussel och smälter frukosten, klockan tickar, solen lyser in, Putte snarkar i Mats fåtölj och Maja ligger och trycker sig mot mig. För en stund infinner sig harmonin.

Pusselläggandet är lugnande och får mig att samla tankarna och just nu handlar det om att välja glädje. Att välja att se möjligheterna!

Det hade varit lätt att fokusera på alla hinder. Att vi troligtvis inte kan använda vår efterlängtade husbil särskilt mycket denna säsong heller. Förra säsongen fick den stå med trasig växellåda tills vi i höstas hade fått ekonomi att renovera den. Eller att när vi äntligen båda två är lediga skulle ha möjlighet att förverkliga en del drömmar, som att åka till Norge och fiska, fara på utflykter med motorcykeln, resa och möta våren i Danmark och Skåne mm mm

Det är klart att det är tråkigt men det är inget som säger att vi inte kan göra det senare. Det viktiga är att fokusera på vad vi kan och vill göra nu.

Vi kan inte göra något åt att Mats har fått den kroniska sjukdomen PAH eller att hans hjärta har blivit trasigt på grund av det. Det är faktum och hur väljer vi att förhålla oss till det?

Självklart känner vi sorg, rädsla och oro. Det vill vi ventilera och ta hand om i vår egen takt. Sorgen slår till i mig med jämna mellanrum, liksom paniken att Mats inte ska överleva och Mats har sina tankar. Han fokuserar på att bli bättre och hålla sig vid liv. Jag fokuserar på att ordna det bra för oss här hemma när Mats kommer hem.

Vi längtar efter att vara här hemma och må så bra som möjligt, utan dramatik och akuta sjukhusbesök. Att bara vara utan rädslor och oro, att ta dagarna som de kommer och att Mats ska återhämta kraft och energi.

Det är tankarna på möjligheterna vi väljer!