14:30

Jag lyckas sysselsätta mig en timme åt gången men är rast- och orkeslös och har inte uthållighet till någonting. Krattar lite här och där, klipper lite hallon och bärbuskar, lägger pussel, leker med hundarna… Jag har dessutom en förkylning i kroppen som gör mig hängig.

Nu vill jag få bekräftat att Mats mår bra och att de lyckades med ingreppet!

16:00

sms-tystnad!

Jag steker älgfärsbiffar, försöker hålla nerverna i styr och låta tiden gå. Klockan 17 ringer jag dit om jag inte hört något.

17:00

Jag har pratat med en sköterska på avdelningen. Mats har inte kommit tillbaka ännu. 12:30 for han iväg. Ingenting fanns antecknat men hon lovade att ringa när hon visste något eller han kom tillbaka.

Suck, vilken skitjobbig dag, oron tar aldrig slut!

18:20

Tiden sniglar sig fram…

Jag har inte hört något än så nu ringer jag, jag måste kunna få något slags besked annars går jag sönder av oro!

Ansvarig sköterska var upptagen men ska ringa när hon blir ledig…

18:45

Mats kom tillbaka till avdelningen strax efter kl 18. De kunde inte göra någon korrigering, det hade misslyckats. Han ligger med tryck på ljumsken och får inte röra sig men jag fick prata med honom och han levde!

Tårarna rinner av lättnad…

Han kommer att ringa mig så fort han får röra sig! Nu tar jag en stooor whiskey!  Fy sjutton, det här vill jag aldrig mer vara med om!