För länge sedan läste jag Bodil Jönssons bok ”Tankar om tid”. Jag har därefter funderat mycket kring hur olika jag uppfattar tiden.

Som pensionär är jag förundrad över känslan att kunna välja vad jag ska göra med min tid och att en dag kan vara så lång. Tiden har rusat alldeles för fort under många år och den tid jag helt själv styrt över har varit alldeles för kort. Allra helst de senaste åren när åldern började ta ut sin rätt.

Det jag minns bäst från boken är Bodil Jönssons tankar om ställtid. Hur ett arbete är tungt och tar lång tid att genomföra men om man accepterar ställtiden, en period av mental förberedelse, går det både lätt och snabbt. Det senaste året har sådana arbeten hopat sig och trots att jag har haft tid inte förmått mig att ta tag i det både på grund av mina psoriasishänder och min utmattning.

Nu äntligen orkar och kan jag ta tag i en gammal surdeg varje dag. Det går snabbt och lätt, kanske tack vare ställtiden.