22 oktober

Ovanstående dikt fångar det jag eftersträvar via meditation och reflektionstid. Att stanna tiden en stund och bara andas, bara vara. Jag lyckas för det mesta få en sådan stund varje dag, sedan kan jag lättare finna mig tillrätta i vårt stressade samhälle. Åtminstone stå ut med det!

Så här såg mina händer ut för ett år sedan

Ett år senare har läkningen påbörjats men går långsamt och mycket återstår innan de blir fullt brukbara igen. Att vara begränsad av obrukbara händer har gjort att jag blivit handlingsförlamad. Det mesta jag vill göra kräver brukbara händer. Läsa, se serier, spela spel på paddan och sitta still har tagit stor del av mina dagar och periodvis gjort mig rastlös. Promenader har begränsats av att vi inte velat att Mats ska vara ensam, de senaste månaderna har jag gått ut på max 30-minuters hundpromenader med walkieTalkie-appen Zero aktiverad.

Igår åt vi äntligen Mats sushi och fick sällskap av grannarna Klasse och Gerd. Husbilen blev lämnad för service på verkstaden och kommer att bli avställd när vi hämtat hem den idag.