I början av coronaperioden blev vi oerhört rädda. Mats blev väldigt sjuk när han blev smittad av min förkylning som jag drog på mig i Spanien. Hans lungor klarar inte det och han blev inlagd under en period. Han skulle inte överleva Covid-19.
Jag skulle vid denna tid till vårdcentralen för att lämna prover som kontrollerar att min psoriasismedicin är korrekt inställd men vågade inte åka dit pga smittorisken. Det var naturligtvis väldigt dumt, men det innebar också att jag slutade ta medicinen. Psoriasen var mycket bättre och jag hoppades att det skulle hålla sig så. Den senaste veckan har händerna blivit sämre (det eviga handtvättandet hjälper nog till) och jag inser att jag inte kan vara struts längre. Jag har fått en telefontid till min hudläkare i morgon.
Dagarna rullar på här hemma, Mats och Tobias är uppe hela nätterna och sover halva dagarna. Vi lagar god mat och njuter av sol och vår i trädgården. De senaste dagarna har det blåst mindre och nu lovar de att det ska komma en värmeperiod. Husbilens vattentankar ska fyllas, därefter är den klar för avfärd. Eventuellt tar vi en kort tur i morgon.

jobbar fem till sju… https://m.youtube.com/watch?v=QaeWsTILduc