I början av coronaperioden blev vi oerhört rädda. Mats blev väldigt sjuk när han blev smittad av min förkylning som jag drog på mig i Spanien. Hans lungor klarar inte det och han blev inlagd under en period. Han skulle inte överleva Covid-19.
Jag skulle vid denna tid till vårdcentralen för att lämna prover som kontrollerar att min psoriasismedicin är korrekt inställd men vågade inte åka dit pga smittorisken. Det var naturligtvis väldigt dumt, men det innebar också att jag slutade ta medicinen. Psoriasen var mycket bättre och jag hoppades att det skulle hålla sig så. Den senaste veckan har händerna blivit sämre (det eviga handtvättandet hjälper nog till) och jag inser att jag inte kan vara struts längre. Jag har fått en telefontid till min hudläkare i morgon.
Dagarna rullar på här hemma, Mats och Tobias är uppe hela nätterna och sover halva dagarna. Vi lagar god mat och njuter av sol och vår i trädgården. De senaste dagarna har det blåst mindre och nu lovar de att det ska komma en värmeperiod. Husbilens vattentankar ska fyllas, därefter är den klar för avfärd. Eventuellt tar vi en kort tur i morgon.

jobbar fem till sju… https://m.youtube.com/watch?v=QaeWsTILduc

Mats slår rekord på vågen och igår provade han ”ivuxna” kläder. Denna fina skjorta kommer från Bangladesh.
Facetimesamtalet med systrarna var som vanligt roligt liksom med Elin. Ett mail från vår moster i Ystad förgyllde även gårdagen. Mats älggryta gick inte heller av för hackor och Mats sortering av nyinköpta skruvar gjorde hans dag!

Husbilen är vår båt, inbyggd som ett snäckskal. Med den kan vi flyta med floden och se omgivningen på lagom distans. Där inne är vi säkra, liksom i vårt hem här i Arkhyttan. Vi kommer att hålla oss antingen i husbilen eller hemma. Naturen finns överallt och där kan vi njuta i lagom distans till andra och coronasmittan.

Igår körde vi med husbilen till Borlänge. Trafiken var tät och parkeringsplatserna vid affärerna rätt fulla. En normal fredag hade det varit mer trafik men det kändes ändå underligt normalt. Parkeringen utanför min gamla arbetsplats Trafikverket var däremot nästan tom eftersom de flesta kan arbeta hemifrån. Biltema levererar beställda varor utanför affären och vi hämtade hem det vi beställt.
Vi fick en matleverans och festade på färskvaror.

Idag har vi varit i karantän i 5 veckor.
Vi har det bra, får hjälp med handling och kan vara ute hur mycket vi vill. Den sociala distanseringen är inget problem här ute på landet. Vi kan ta en biltur och titta på omgivningarna eller ut i skogen för en promenad. Husbilen möjliggör även längre utflykter med övernattningar.

Jag har tidigare jämfört livet med en flod, att när jag föds startar jag vid källan och flyter sedan med floden under hela livet tills jag slutligen kommer ut i havet och dör. Jag flyter med, ibland går det fort och ibland fastnar jag i stiltjet i en vik. Länge försökte jag undanröja hinder med mycket energi eftersom jag ansåg att de hindrade min väg. Numera inser jag att det är så mycket bättre att ta det lugnt och flyta förbi och lämna hindren bakom mig. Under livet rinner vi bifloder ut i en större flod och tar sällskap av varandra en stund, länge, för alltid eller inte alls. Nu funderar jag på vad som händer med flodliknelsen i karantäntiden. Har vi klivit upp på land, en brygga eller i en båt? Törs vi låta båten flyta med floden eller ska vi stanna vid land?

Jag har haft en orolig och konstig natt, det händer ganska sällan och jag vet aldrig riktigt vad det beror på. Kropp och själ och drömmar var i obalans och när Maja var orolig och ville ut vid 6- tiden hade jag somnat djupt men steg ovilligt upp. Jag reikar och mediterar varje morgon och den senaste tiden tycker jag att jag har varit i en bra balans och mått bra. Mats har ett skov av gikt som är riktigt besvärligt men mår i övrigt rätt bra.

Vi är ganska bra på att ta dagarna som de kommer, så köksrenoveringen får vänta. Dagar och nätter blir allt varmare och husbilslivet närmar sig med stormsteg. Vi kommer att ställa på den idag eller i morgon för att göra de första turerna. Vi har lärt oss att det är bra att kolla upp och testa allt innan vi ger oss ut på längre turer.

Igår dog kändisen Adam Alsing, 51 år, av convid-19. Det öppnade ögonen på oss och många andra, vi blir påminda om hur allvarlig situationen är. Mats och jag diskuterar hur försiktiga vi ska vara, vi vet ju inte riktigt säkert hur det smittar. Vi väljer att vara extremt försiktiga!

Vi har varit i karantän i över en månad. Som det ser ut nu kan det säkert vara aktuellt att isolera sig under det närmaste halvåret minst. Det är en tid av osäkerhet och oro. Min syster Karin oroar sig för sin peruanska familj i Lima och en vän som hon inte kunnat nå på 10 dagar. Vi diskuterar och funderar på hur vi skyddar oss på bästa sätt men har vad vi vet ännu inte drabbats av coronafall inom släkt och vänkrets.
I morse kände jag en förändring i mitt förhållningssätt till coronapandomin. Efter att tidigare följt händelseförloppet och dagsnyheterna mycket noggrannare än någonsin kände jag en irritation. Det är rykten, ifrågasättanden, fakta, skämt och gripande läsning, huller om buller. Jag tänkte att nu har jag inte behov av att dokumentera längre, men så gjorde jag min morgonsurfning och satt med ett antal skärmdumpar igen.

Vi fortsätter att förbereda husbilen, bl a måste vi översätta den franska manualen. Med hjälp av Google översätt kan vi förstå det viktigaste!

Påsken är över och vi fortsätter karantänlivet, så det är ingen större skillnad. Jag hoppas att vi idag kan få hem lite matvaror, vi är ovana att ha den framförhållning karantänlivet kräver och att vara 3 i hushållet. Potatis, ägg och lite andra basvaror har tagit slut.
Både Mats och Tobias har vänt upp och ner på dygnet vilket även påverkar mig. De lägger sig allt senare och sover halva dagarna. Jag är lika kvällstrött som vanligt vilket innebär att hundarna och jag har väldigt lugna förmiddagar.

I media diskuteras huruvida Sveriges coronalinje är rätt eller inte. Likaså diskuteras om det inte går att bli immun eller inte och att det smittar på många andra sätt än vad man angivit officiellt.

Vi har riktigt aprilväder, blåsten fortsätter dag för dag och ibland är det regn, ibland sol och ibland snö. Nätterna börjar i alla fall bli lite mildare och vi riggar husbilen.

• 

• 

• 

Jag har facetimat med Elin som visade blommande träd utanför fönstret!

Coronasiffrorna är för låga eftersom det rapporteras sämre under helgen. Här kommer dagens rubriker:

Jag brukar inte ta ut så mycket i förskott. I stället väljer jag att reflektera och lämna det som varit bakom mig och försöka leva och njuta av dagen. Trots det hade jag någon slags bild över hur mitt pensionärsliv skulle bli. Mats och jag skulle ha all tid i världen att göra allt det där vi ville men inte orkade eller hann när vi jobbade.

Jag fick en väldigt annorlunda pensionärsstart. Det första halvåret låg Mats mestadels på sjukhus och vi oroade oss för om han över huvud taget skulle överleva och jag kunde inte använda mina händer på grund av att min psoriasis blommat upp. Det andra halvåret blev Mats bättre och bättre och sjukhusvistelserna var få, mina händer började läka med hjälp av medicin och vi såg fram mot 2020. Vid nyår beslutade vi oss för att stryka ett streck över 2019 och laddade för ett mer aktivt och friskt liv. Vi bytte till en modernare husbil och jag längtade efter att så fort våren kommit till södra Sverige skulle vi köra ner och tillbringa en längre tid, hälsa på barn och vänner och sedan följa våren uppåt i Sverige. Vi skulle ha all tid i världen till förfogande.

Då kom coronaviruset som hindrar resandet i Sverige. Hittills har vi varit nöjda med att vara hemma men jag känner mig besviken över att inte kunna resa ner och träffa barnen och möta våren.
Vi laddar i stället för kortare husbilsresor på hemmaplan, vi hoppas göra invigningsresan tillsammans med Klasse och Gerd i varsin husbil och hålla distans ute i naturen någon stans. Tobias är hundvakt så vi kan lära oss och testa bilen utan hundar. Det är fint att Tobias är här, vi tar igen alla år han bodde i USA och inte kunde träffa honom så ofta.

Det mesta blir inte som jag tror det ska bli, men alltid som det ska!

Orsaken till att jag publicerar rubriker, bilder och annat om coronakrisen är att jag vill minnas och kanske i efterhand förstå vad som hänt och händer. Situationen är extremt konstig. Sjukhuspersonalen vittnar om kaos på sjukhusen och hur människor dör i isolerad ensamhet. De som blivit friska vittnar om hur otäckt viruset är. Experterna gör så gott de kan för att hantera situationen men kan inte svar på när och hur detta ska sluta. Det verkar som de flesta följer myndigheternas råd att hålla sig hemma, hålla avstånd och inte resa inom Sverige. Men många människor tycks också strunta i det, de reser till sommarstugor och umgås oförsiktigt. Ju längre tiden går och ingen i närheten drabbas, märker jag att vi börjar avtrubbas och riskerar att börja slarva med försiktigheten.

Igår hade vi syskonträff via facetime. Mats lagade en fantastisk god lammiddag och vi började ställa i ordning husbilen.

Igår hade Mats en sämre dag, det blir allt glesare mellan dem som tur är. Vi åt påskbord och satt också ute en stund, det blir mer och mer vår.

Maja är i slutskedet av sin löpperiod, det är alltid skönt när det är över.

Dagens ”coronarubriker/bilder”. Det kommer som vanligt från Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet men även från SVT, Dalarnas tidningar och Facebook.

Sist delar jag med mig av Nils Ferlin och det pussel jag håller på att lägga i miniPad.