Äntligen har vi kommit igång med gemensamma hundpromenader!

I min strävan efter att förstå vad som händer fångades jag idag av en artikel i DN om Lars Wilderäng. Ett litet utdrag kommer här:

Jag stärks i övertygelsen att Ukrainas krig är vårt krig och att läget är mycket allvarligt men inte hopplöst!

Igår eftermiddag fick Mats en liten ”hjärtrusning” vilket skakade oss båda. Våra rädslor slår obönhörligt till och vi får arbeta för att återta lugnet. Jag önskar att jag kunde hålla mig lugnare men försöker att acceptera att även jag drabbas av skräcken: ”Nu händer det! Nu är det sista gången…” Så småningom lugnade vi oss och det skedde ingen mer ”rusning”.

Det verkar som höstmörkret har gett mig ännu bättre sömn och massor av fantasifulla drömmar. Nu sist var jag på äventyr utomlands med konstig valuta.

Ingen av oss ser fram emot vintern. Mats oroar sig för kylan och när han inte kann komma ut med hjälp av sin scooter i snön. Jag hoppas att jag kan motabeta den stora latmasken och fortsätta de dagliga promenaderna på egen hand. Då kanske jag kan hålla humöret uppe under november och januari/februari, mina tyngsta månader.

Igår hade Mats ett långt samtal med Joel, Johanna och Tobias. De vill till vår stora glädje fira julen här! Även Elin och Åsa är i Dalarna över julen. Vi har inte firat jul ihop med våra barn på många år och att fira med alla barnen samtidigt tror jag inte att vi har gjort! Det ser vi verkligen fram emot!

Det innebär att vi måste se till att det stora rummet är röjt så att det finns sovplatser för alla. Det ger en bra arbetsmotivation och novembersysselsättning!

Jag sov lite längre idag och möttes av denna vy genom sovrumsfönstret. Direkt kom jag att tänka på nedanstående sångtext som jag bara kunde första versen på. När jag tänkte lite längre undrade jag varför månen skulle vara lycklig som bara behövde titta på.
Svaret kom när jag letade upp hela texten via Google.

Dagens inlägg blir några klipp om hur jag uppfattar dagsläget. Vardagen fortsätter och jag har svårt att ta in det som händer och förstå vad som kan komma att ske i nära framtid.

Älgjakten pågår för fullt och vi har lämnat jaktlaget pga hälsoskäl. Det pågår en diskussion i lokala sociala medier om den otäcka vådaskjutning som skedde i Hedemora igår. Många skyller på skyttens höga ålder och visst kan det vara så. Mats och jag anser att skjutträningen inför älgjakten är noggrann och seriös, vilket har ifrågasatts. Däremot ifrågasätter vi hur älgpassen ibland är placerade, det är jaktledaren som är ansvarig för att se till att de är säkra. I detta fall blev mannen skjuten genom fönsterrutan i sitt hem några hundra meter från älgpasset.

Gårdagen tillbringade jag i köket med massor av äppelmos, en äppelkaka, en köttfärslimpa, sedan rening och rensning.

Kommande vecka har en alldeles tom agenda. Det är den andra obokade veckan i rad och mycket ovanligt men det kommer absolut inte att vara svårt att fylla den!

Mitt hjärta klappar varmt för Lillhärdal. Jag tillbringade större delen av mina 10 första år i byn och har många varma minnen. Böndagen är en av dem!

Igår tog promenadscootern, Mats, jag, Putte, Maja och Bianca en perfekt promenad. Så bra har vi aldrig promenerat med våra hundar tidigare, övning ger färdighet!

I morse var åkrarna vita och den första nattfrosten låg på åkrarna. Vår termometer visade 0,0 grader men vår gräsmatta saknade frost. Kanske klarar björnbären sig några dygn till så att jag kan skörda ytterligare några dagar, det brukar bli en knapp liter per dag!

Facebook påminner om att det igår var 11 år sedan Mats mamma Vera dog. Det var ett år efter att mamma och pappa dött. Jag hade mycket funderingar kring dem som en bearbetning av sorgen, särskilt kring mamma och mammarollen. När jag skrev ett inlägg om detta på facebook fick jag dessa fantastiska kommentarer av Elin och Åsa.

Idag ska jag göra äppelmos, därefter har vi tagit hand om skörderna från vår trädgård bättre än någonsin. Lasse ska tävla i modellflygning och ska Mats heja på.

Mats och jag har börjat lösa korsord tillsammans. Det ligger på köksbordet och den av oss som har lust sätter sig en stund och löser eller försöker lösa några ord. Det är kul och praktiskt att vara två med olika infallsvinklar. Senast jag hade en korsordsperiod var när barnen var små.

Gårdagen innebar handling och städning. Mats och Lasse hämtade en garderob och snöplog i Säter. Långsamt långsamt får vi ordning på allt vi samlat i stora rummet. Under veckan var vi till tippen med ett lass. Vi planerar att ha stora rummet som bibliotek, förvaring, arbets- och gästrum. Till jul ska det vara möjligt att sova där.

Det har för mig uppstått ett nytt begrepp, energifattigdom.

Igår strålade solen och det var varmt och skönt så vi bestämde oss för att tvätta husbilen inför vinterförvaringen under en presenning. Vad vi inte hade räknat med var den starka blåsten. För att nå taket tog vi fram byggnadsställningen men vad hjälpte det när blåsten virvlade runt och spred vattnet åt alla håll. Vi fick nöja oss med en mindre noggrann tvättning. Jag var genomblöt från topp till tå innan vi var klara!
Trädgården börjar bli vinterförberedd men ännu har vi inte fått nattfrost och kan skörda björnbär varje dag!

Idag blir det välbehövlig fredagsstädning. Arkhytteleran hotar hela tiden att ta över även inomhus och höstsolen är inte nådig. Fönster och kök behöver en extra noggrann rengöring!

Världen är galen och ingen vet vad som händer!

Det är klart vi ska vara rädda! Jag kan inte förneka att jag är rädd för vad ”detta” kommer att utvecklas till. En till synes galen Putin i Ryssland och ett pågående krig i Europa som vi inte vet hur det kommer att utveckla sig. Krigföring på en ny nyvå som drabbar långt utanför krigszonen, starka krafter av desinformation i informationssamhället, kärnkraftverk tas som ”gisslan” och sabotage mot samhällsviktiga funktioner. Våld och segregation och skottlossningar blir vardag i systrarnas Skarpnäckkvarter. Mat och energipriser skjuter i höjden och drabbar alla hårt men skoningslöst de mest utsatta. Skolor kan inte hållas öppna pga lärarbrist, sjukvårdssystemet fungerar uruselt och privata sjukförsäkringar ger förtur. osv…
Svenskarna fixar beredskapslådor för att klara sig i en eventuell kris. Men kan vi ens föreställa oss vad för slags kris det blir? Det är bra om vi har mat och matlagningsmöjligheter men hur sköter man toalettbesök utan vatten och avloppsystem, syrgasmaskinen utan el. Ska beredskapslådan användas hemma eller tas med vid eventuell flykt? I så fall behöver den utrustas för att passa olika förutsättningar.

Är jag nojig? Nä, jag tror inte det. Jag tycker att det är viktigt att våga tänka på mina rädslor. Att göra vad jag kan för att förbereda mig för det oförutsägbara. Att bo på landet långt från storstäderna ger förutsättningar att klara sig bra. Vi har alltid ett reservlager, en bra vedspis för värme, bak och matlagning och vattenkällor finns i närheten.

Ingen vet vad som kommer att hända. I en galen värld kan jag inte säga att allt är som det ska men i vår lilla värld, här och just nu är allt som det ska! Just nu är det viktigaste av allt att se till att ha det så bra vi bara kan!

Livet pågår och idag skickar vi gratulationer till Tobias på födelsedagen! Åsa planerar för öppet hus i sin atelje i Göteborg.

Några tidningsklipp:

Det är inte varje dag vi får hälsningar uppifrån himlen, men igår hände det! Vår vän Magnus kom flygande tätt över vårt hustak och jag hann inte börja filma förrän han hade vänt och vinkade med vingarna från lite högre höjder.

Jag känner mig fortfarande lite hängig men det verkar inte bli någon värre förkylning, så idag ska jag försöka få något gjort i alla fall. Mats har piggnat till och efter godkänt körprov tog han sig en längre tur i omgivningarna med promenadscootern på egen hand. På kvällen målade han ett modellplan åt Lasse.

Putte har varit orolig i magen i natt och väckte mig när han behövde gå ut. Sedan är han ute och äter gräs mm och vill inte in när jag vill. Han har fått vara ute från och till sedan kl 4. Det är kyligt, 2,9 grader kl 7.

Igår kände jag mig hängig och beslutade mig för att inta fåtöljläge och avvakta bättring eller försämring. Jag lägger pussel på iPaden, spelar spel och ser bl a på The handmaids tail, Örnen, St Aidans sjukhus, House of dragon, Tunna blå linjen.

Mats har haft dålig syresättning några dagar men tog ändå själv med hundarna på promenad. Putte är med och tränar dem vid promenadscootern.

Idag kommer de hit och ska gå igenom det sista med Mats om promenadscootern. Jag känner mig inte sämre men inte bättre men tror att jag bara fått en lättare ”förkylningssväng.” Jag tar det lite lugnare och avvaktar förbättring.

Tobias har kommit hem från semestern i USA, Karin är i sitt hus i Molvizar. Elin har gått ner i arbetstid, hon arbetar tre dagar i veckan och får mer tid för ateljearbete.