När jag klev upp visade Mats vad han precis hade upptäckt på sin onda ankel och fot. Det hade svartnat och likaså vid tårna. Nu kör Lasse honom till akuten i Falun. Jag och hundarna håller tummarna och ställningarna här hemma.
Medicinmottagningen tar hand om honom.
Nu har jag hämtat hem Mats. Det var inte så allvarligt som det såg ut. I princip blödde han näsblod i ankeln!
Mats är speedad av kortison och har varit vaken hela natten. Jag fortsätter att somna alldeles för tidigt på kvällarna och vakna vid 4-5 tiden. Men vad gör det när man är pensionär! Vi äger tiden och gör som vi vill eller anpassar oss till det som blir.
Positivt är att vi kan utnyttja billig el till tvätt och diskmaskin, just nu är det väldigt höga elpriser. Bensinen är däremot billigare. När vi tankade igår betalade vi lite mer än 18 kr/liter.
Jag har drömt mycket de senaste nätterna och i natt var mamma hemma och var barnvakt till våra 3 barn(!) medan jag arbetade på nåt främmande ställe. Var Mats var vet jag inte. Jag ringde hem (från en av de gamla mobiltelefoner jag sorterat till tippen) och berättade att jag skulle laga lutfisk till middag. Då fick vi veta att all el skulle stängas av!
I natt har jag haft lite frossa, jag tycks ha fått något elände i kroppen. Bara lite hängig och inte några tydliga symptom. Det får bli en extra lugn dag.
Men lutfisk, risalamalta och tredje adventfirande blir det!
Igår bestämde vi oss för att varva ner inför julen. Mats sitter där han sitter med sin gikt och vi har fått kontroll över kaoset i stora rummet. Det som återstår lyfter jag ut på verandan och det går då att använda rummet som gästrum i jul.
Trots sin onda fot lagade Mats rotmos och fäsklägg som vi åt tillsammans med Lasse. Till min besvikelse var det inte ”På spåret” igår, det var fotboll. Vi tittade på en julfilm med Peter Jöback i stället.
Igår gick regeringen och Säters kommun ut med uppmaning till hushållen att spara el. Belastningen på sjukhusen ökar då en ny våg av sjuka behöver vård.
Kallt ute och svalt inne. Mats behov av hög innetemperatur har påverkat mig, jag småfryser när det är 20 grader. Vedförrådet krymper men ska mer än väl räcka över vintern.
Mats gikt har inte gett med sig och vi konsulterade igår vår fantastiska läkare Emma som kunde ge kloka råd. Han kör ytterligare en kortisonkur och håller sig i stillhet så gott det går.
Fredag innebär skidåkning och skidskytte och ett rejält arbetspass i stora rummet. Vi ska titta på ”På spåret” till kvällen om jag kan hålla mig vaken. Igår sov jag flera timmar i fåtöljen innan jag kl 11 sov vidare i sängen.
Julen närmar sig med stormsteg, så härligt! På söndag, den tredje advent, ska vi äta lutfisk och risalamalta med jordgubbskompott. Vi tar lutfisken nu eftersom det är bara vi som gillar lutfisk. Risgrynsgröt och risalamaltan brukar vi äta så många gånger vi orkar, det gillar alla!
Läget är inte alls under kontroll, alltså är det precis som det ska…
Trafikverket kritiseras just nu kraftigt. Mina fd arbetskamrater arbetar nog för högtryck just nu, det som inte får hända hände här om dagen. Tillika ska de den 11 december byta till modernare och förhoppningsvis bättre it-system vilket i värsta fall kan påverka jultrafiken. Att de byter precis före jul har med EU-regler att göra och det är mycket komplicerat att förbättra och modernisera gamla komplexa it-system.
Vilken dag det blev. Jag vaknade strax efter kl 4 och åt en tidig frukost. Mats vaknade också tidigt (för honom) och ägnade förmiddagen åt att pressa klementiner och granatäpplen till jos som vi frös in i småflaskor. Anna lämnade frukten och den behövdes tas om hand.
Jag ägnade dagen åt att gå igenom några gamla kartonger och blir förskräckt över hur mycket jag har sparat! Jag har inte orkat ta hand om dessa kartonger som är från när barnen var små.
Det blev en resa som startade med fotot på min farfar Joel Rohlin från 1909. Farmor och farfars hus i Järbo har jag många minnen ifrån. De bodde där från 1927 till 1970-talet.
Det blev en resa genom mitt liv från bardomen och alla flyttar, till kollektivboende i Fängelsebacken i Falun och senare i Fruängen, körsjungande i Struprören, engagemang i Falu miljögrupp och Nybroboden, lärarjobb i Bjursås, Morbygden, Britsarvet och Backby skola i Smedjebacken. Ett år på Hantverkets folkhögskola i Leksand, bröllopsfest i Bjärnum, barnlöshet innan vi fick Elin och Åsa och flytt till Luleå. Vidare som museepedagog på Teknikens hus, skilsmässa och vårdnadstvist, genusstudier i Umeå, omskolning till systemutvecklare och flytt tillbaka till Falun.
Det tog hela dagen och har varit omtumlande och jobbigt men också skönt. Jag kan minnas det som varit bra och fint och släppa det som varit tungt och jobbigt.
Det står fortfarande en låda orörd men jag sparar den till i morgon, har jag tur är den lättare att ta hand om.
Nu är jag helt slut…
Antalet kartonger minskar men vissa av dem tar tid att gå igenom. Igår var Mats flitig och vi fastnade bl a för hans pappa Leos illustrerade fotoböcker.
Mats gikt började ge med sig igår som tur är. Kortisonet ger biverkningar som inte är så trevliga.
Min kusin Eva skickade två korta filmer från mormor Agdas 92-årsdag 1994. Hon firade ytterligare 6 födelsedagar.
Det är så härligt att bli påmind om de skånska kaffekalasen med sju sorters kakor och släktingar och vänner som samlades i trädgården. De flesta är numera döda.
Kylan håller i sig och den första kylan känns extra kall! Jag fryser även inomhus trots att det är 20 grader. Mats fryser alltid.
Igår var det 4 år sedan Mats fick sin PAH- diagnos. Mycket har hänt sedan dess, det har varit en berg- och dalbana utan dess like. Coronaåren gjorde det inte enklare!
Men vi har tagit oss igenom det, famlat omkring men alltid hittat lösningar på än det ena än det andra. Det känns som om vi nu har accepterat situationen, hittat lösningar och anpassat oss på bästa sätt!
Mats besväras fortfarande av gikten och nattsömnen blir om möjligt ännu konstigare. För andra dagen i rad lägger sig Mats när hundarna och jag kliver upp och kan sova några timmar innan han tar igen resten av sömnen i fåtöljen.
Anna sa precis hej då, hon har fixat för sin mamma och träffat sin familj. Nu ska hon köra hela vägen hem till Italien, utan djur denna gång men med en fyrhjuling som tar hela lastutrymmet.
Vi eldar för att hålla värmen, det är kring 7 minus ute. Det innebär att leran stannar utomhus, vilket är underbart!
Jag har påbörjat dagen med att testa att koka ägg i airfryern, det blev perfekt löskokt på 10 minuter och 140 grader.
Snart ska jag ta nya tag i stora rummet!
I morse såg det ut så här i stora rummet. Jag tycker att det börjar se hoppfullt ut att få ordning före jul. När vi började rensa var det kartonger och pryttlar från golv till tak i nästan hela rummet! Jag bär in Mats kartonger till hans fåtölj för rensning.
Det krävs en rejäl rensning eftersom vi flyttat från en 6-rummare till en 3:a.
Vi fick till lite adventstämning i köket till slut. Den riktiga adventsljusstaken med adventsanpassade batteriljus är försvunnen i vår ”flyttröra” men man tager vad man haver.
Mats är riktigt besvärad av det vi tror är gikt i fotleden och rullatorn kommer till användning. Det borde snart bli bättre genom medicinen, i annat fall får vi söka hjälp. Spännande skidåkning och skytte fyllde även en stor del av söndagen.
Det har blivit kallare, idag var det minus 5,5 grader när jag klev upp.
Mitt i röran på köksbordet står julstjärnan och väntar på att bidra till adventsstämningen. Jag har haft ambitionen men inte orkat leta fram adventsljusstaken och göra adventsfint i köket. Men ett par fönster har fått ljusstakar.
Vi får se vad jag får gjort idag, den andra advent.
Igår var det skidåkning precis hela dagen. Mats drabbades av besvärlig gikt på ett nytt ställe men har tabletter som hjälper efter några dagar när han får ett skov.
Jag har fått lägga en ny strategi för rensning och iordningsställande av stora rummet eftersom dagbädden inte kan bli färdigmonterad direkt. Men jag ser en ljusning, det finns hopp att det blir klart.
Rummet blev fyllt med kartonger, möbler och saker från övervåningen, som vi tömde när Lasse flyttade in. Kartongerna är från de 20 år vi bott här, kartonger från Mats mamma Vera och mina föräldrar men de äldsta är både Mats och mina osorterade barndomsminnen. En del kartonger är lätta att tömma och sortera men en del tar mycket energi att gå igenom. Det mesta hamnar på soptippen och loppisen.
Vi är båda hjärntrötta och orkar inte så mycket i taget. De senaste 10 åren har slitit på oss. Mats sjukdom och senare hjärtstoppet har tagit all hans kraft och energi. Mina sista år innan pensioneringen blev slitiga när Mats inte längre orkade sköta markservicen här hemma. Under ett års tid kunde jag inte använda mina händer på grund av min psoriasis och jag hann inte ta igen mig innan Mats fick hjärtstopp och allt som följde med det.
Nu har vi anpassat oss till situationen, skaffat rutiner och hjälpmedel och inte minst fått Lasse som hustomte och hyresgäst. När stora rummet är iordningställt kommer jag att känna en enorm befrielse. Då är jag redo för ett stilla pensionärsliv.
Även idag är det längdskidor och skidskytte att bevaka.