När jag cancerbehandlades lärde jag mig att hantera min oro inför framtiden. Att gå in och ta emot cellgifter för första gången var fruktansvärt otäckt och svårt. Jag hade ju hört andra berätta om hur dåligt de mådde och nu skulle jag frivilligt utsätta mig för detta.
Med Mats stöd tog jag mig förbi rädslorna och därmed startade den process som blev en av de få positiva saker jag tagit med mig från min bröstcancertid. Det var ingen ide’ att tänka på hur jag skulle må i morgon, jag fokuserade på nuet. Hur mådde jag nu?
Visst blev jag påverkad av både cortison och cellgifter. Jag tappade smak och aptit och mådde allmänt underligt.
Men så farligt som jag trott det skulle vara var det inte! Aldrig någon gång.
Jag fokuserade på nuet och lärde mig att ha tilltro till min kropp, min kropp var stark och klok nog att ta mig igenom behandlingarna. Efter hand blev jag allt svagare men det tror jag att min omgivning var mer medveten om än jag. Jag stannade i nuet och mådde så bra jag kunde med hjälp av Mats, barnen, hundarna och min tilltro till att det skulle gå bra. Jag skrev om mina tankar i min bröstdagbok och fick ett oerhört stöd och gensvar från familjen och både nya och gamla vänner. Jag mötte döden och sorgen över de som inte överlevde.
Det var ingen kamp, jag kämpade inte utan ”flöt med” och tog hand om varje stund. Den vanligaste uppmuntran jag fick var ”kämpa på” men jag tror inte att någon fattade, hur mycket jag än förklarade, att jag inte kämpade, tvärt om jag accepterade det som skedde och tog hand om det. Jag utgick ifrån att allt var som det ska!
Det slog mig, när jag funderade på dagens situation, att jag tagit med mig detta tankesätt in i detta. Jag visste att cancern var allvarlig och att jag riskerade att dö precis som jag nu förstår att läget är allvarligt och vi riskerar krig, kärnvapen, pandemier och miljökatastofer. Men nu drabbas jag ”bara” av höga priser och viss isolering pga av smittorisken. Jag tar hand om dagarna och de ”mina”, jag ser allvaret och gör det jag kan och utgår från att allt är som det ska.
Gårdagen möte i bystugan om krishantering var givande. Vi har nu bildat mindre grupper som fokuserar på 13 utvalda punkter. Lasse engagerade sig i solfångarfrågan och jag valde att vara med och sammanställa resurskartorna över byn och att ta fram en beredskapsplan. När jag kom hem till Mats uttryckte han också en önskan att aktivt delta i arbetet. Andra områden var bl a diverse utbildningar( tex hjärt o lungräddning, syrning av mat), bystugan som resurscentrum, vattenförsörjning, ansökan om ekonomiskt stöd och gemensam jordkällarförvaring.
Dagens klipp:
