…skrev Mats i meddelandet där han bifogade bilden på sig själv.
Ja, här är vi, så här ser vi ut! Men!!

Jag känner en ödmjukhet, ömhet och värme som är mycket starkare än sorgen över det faktum att vi åldras och att den resterande delen av våra liv snabbt blir mycket kortare.

Mats har fortfarande sämre dagar med många besvär och dålig syresättnig. Vi har fått acceptera att det inte går att ta till vara varje stund utan låter vissa perioder/dagar bli väntetid på bättre dagar/ tider.

Igår gjorde jag ett ryck och städade lägenheten. Nu sitter jag under filten i min fåtölj med hundarna sovande i en varsin fåtölj bredvid mig. Smaken av morgonkaffet dröjer sig kvar och jag mår bra i gryningsljuset.

Det har redan blivit onsdag, våren gör sig påmind genom utomhusdofter, dagsmeja och kvittrande fåglar.