För exakt 4 år sedan förändrades våra liv radikalt. Plötsligt på eftermiddagen stannade Mats hjärta.

Det har varit 4 år som känns som en evighet men också som en sekund. De första åren var tumultartade med ytterligare hjärtstopp, utprovning av mediciner, operationer, biverkningar, ambulanstransporter, oro och rädslor. De senare åren har varit lugnare med några bakslag men mestadels inneburit ett accepterande och en anpassning av våra liv. För Mats del innebär det att han har accepterat sina biverkningar och besvär. För min del har det inneburit mer ansvar, vissa begränsningar och bundenhet.

Jag är lycklig och tacksam att det ändå har gått så bra! Vi har hittat bra lösningar, tar varje dag som den kommer och har det bra!
Och det viktigaste av allt, Mats överlevde!