Långsamt vaknar jag upp ur min paniska smärtbubbla och igår blev det en klar förbättring. Jag är smärtfri allt längre stunder och ibland även när jag går.

Efter första beskedet från vårdcentralen igår, skrev jag ett meddelande via 1177 om att jag ville ha kontakt med läkaren. Jag tyckte inte att det var acceptabelt att vänta till onsdag som ”grindvaktssköterskan” meddelat!
På eftermiddagen ringde läkaren som hade tittat på röntgenbilderna, de visade tydligt att jag har artros i höften. På måndag ska jag ha kontakt med en fysioterapeut som utarbetar en plan för min fortsatta behandling.

Naturligtvis har jag googlat och eftersom artros är så pass vanligt har många vänner erfarenheter att dela med sig av.
Tidig artros syns oftast inte på röntgen, ofta efter först 10 år blir det blir synligt. Artrosen uppträder i skov och jag har haft tur, förra gången var för 21 år sedan. Jag gick in och läste i min cancerdagbok och eftersom cellgifterna gav allmän ledvärk som biverkning blev jag deltidssjukskriven en längre tid för detta. Jag/Vi hade på denna tid inte en tanke på att det var artros i höften. Enligt dagboken gick skovet över på ett par veckor.

Alla med erfarenhet är positiva till fysioterapin och de som har opererats är mycket nöjda. När den hysteriska värken nu börjat tyna bort är jag inte allför nedstämd, det är som det är och jag får göra det bästa utav det.
Men det är attans att jag fått detta måndagsexemplar till kropp!

Igår samlade jag kraft och när smärtlindringen var som effektivast rullade jag med hjälp av bestämda steg och rullatorn ut i trädgården. Fruktträden och syrenerna är överblommade men jag kunde njuta av den lilla klungan av liljekonvaljer som står vid husknuten. Likaså skördade jag rabarber och till kvällen kunde vi njuta av nygjord rabarberpaj!

Mats tyckte att vi behövde lite mer spänning och förstörde ett av sina modellflygplan. Han slog av misstag igång motorn och propellern hackade hål både på honom och köksbordet. Ett propellerblad flög ända bort till diskbänken!
Därefter var adrenalinet och spänningen på topp hos oss båda! Det var tur att det ändå gick så bra, kraften i en sådan motor ska inte underskattas.

Den 3 juni är inte vilken dag som helst, det var mammas födelsedag. För exakt 97 år sedan föddes hon! Jag skickar kärlek och tankar till henne!