månadsarkiv: juli 2023

Ljusare tider!

I år har vi inte skött hallonhäcken och tar oss inte heller dit för att plocka. Jag erbjöd byborna via facebook att komma och plocka till sig själva så att inte bären skulle gå till spillo. En granne som jag inte känner kom en dag och plockade till sig själv och efter några dagar återkom hon. Hon plockade och erbjöd oss bären så nu har vi fryst in 2 liter hallon! Fantastiskt härligt med sådan grannsämja!

Igår blev det inte ljust. Tjocka moln låg som ett täcke över oss och åskmuller hördes till och från. Regnet kom också från och till.
Igår gjorde jag ett stort framsteg. Jag kunde stå upp i duschen utan smärta. Tänk att något som tidigare varit så självklart kan kännas så fantastiskt bra. Jag vill bibehålla känslan njuta och att inte ta allt för självklart!

Mats och jag pustar ut, luften har gått ur mig. Vi väntar på att Chryslern ska hämtas hem från Eskilstuna, nu reparerad. Men som Mats säger, sådana elektriska fel är det svåraste som finns att åtgärda.

Min dotter Åsa ställer ut i Stockholm i augusti. Samtidigt tar hon tjänstledigt och flyttar till Oslo för att gå masterprogrammet på konsthögskolan.

En ny vecka väntar och det var länge sedan jag såg så ljust på framtiden. Mitt ben/höft blir långsamt bättre!

Fest

Gårdagen var inte lika smärtfri men ändå en bra dag. Mats och Lasse flög lite, jag paketerade honung och var trött så det blev en lugn dag.
Haylie och Nora kom på eftermiddagen för att stanna över natten eftersom Ximena arbetade sent och dubbla pass.

Mats hade beställt hem anka och tillagade en festmåltid till oss, vi firade bilaffär, hälsan och livet.

Det är gött att leva!

Smärta och sömnbrist

Jag håller på att vakna upp ur en ruskigt obehaglig tid. Jag har upplevt smärta på allvar och att leva med ständig smärta som min mamma gjorde i så många år är beundransvärt. Hon hade fantomsmärta efter en amputation.

Min smärtupplevelse var stundtals närmast olidlig och de smärttabletter jag fick hjälpte inte. Efter ett tag slutade jag äta dem och märkte ingen skillnad. Under den första månaden sov jag bara korta stunder och bara i en enda ställning. Övrig tid satt jag i min stol och försökte fördriva tiden med allt jag kunde hitta via min padda. Serier, pussel, spel, TV-program… Att röra och förflytta mig var en pina och jag kunde sitta och gruva mig en lång stund innan jag reste mig för att göra något litet ärende. Mina tankar och min hjärna stängde av och all kraft gick åt till att överleva. Jag märkte också att mina tankar var mörka och negativa, jag hade svårt att känna någon glädje över någonting.

Med tiden minskade värken något och stundtals var den acceptabel och försvann helt emellanåt. För några veckor sedan kunde jag sova längre perioder och den sista veckan i alla önskbara ställningar. Vi höll på med försäljning av husbil och inköp av ny bil vilket var precis vad vi orkade engagera oss i. Vi hade några olika turer och försäljningen/ köpet kändes under en tid som ej genomförbar. Men vi kämpade på enligt principen ”kliv, kliv, överlev!”

Den senaste veckan har jag haft allt mindre ont. I takt med att smärtan lindrats har jag kommit igång med den träning jag blivit rekommenderad och träningscyklar varje dag. När jag igår upptäckte att jag ibland kunde gå närmast smärtfritt och smärtorna oftast är borta när jag sitter still kom den stora tröttheten. Jag har träningsvärk i rygg och lite varstans efter att ha spänt mig men känner en oerhörd lättnad och trötthet. Jag sover bättre och drömmer! Jag har massor av spännande drömmar och när jag vaknade idag kände jag mig fridfull och positiv och kunde verkligen njuta av morgonstunden med hundarna och morgonkaffet och solen utanför fönstren.

Jag kommer att fortsätta att utredas via sjukvården och det känns bra. Vad de kommer fram till får jag ta hand om när jag får besked. Det viktigaste för mig just nu är att jag befriats från den kraftlöshet och apati jag upplevt. Bilaffärerna är uppklarade och det blir också lättare för Mats, han uttryckte igår en befrielsekänsla och lättnad. För att inte tala om Lasse som haft två gnällspikar att lyssna på!

Måtte jag aldrig mer behöva uppleva en sådan långvarig och svår smärtupplevelse!

Gött att leva…

Jag har fått en tid för skiktröntgen av buken den 16 augusti.
Igår hände det jag nästan gett upp hoppet om att det skulle hända, jag märkte en enorm förbättrig. Plötsligt kunde jag gå helt vanligt utan smärta och mycket längre innan värken kom. Ibland kom den inte alls men ibland var det som tidigare efter 5-6 steg.
Vilken lycka!

Jag testade att gå till odlingarna, ner i källaren, till brevlådan och bilen. Sådant har bara varit en plåga tidigare. Jag vågade också köra till affären för att handla. Att gå runt i affären har tidigare varit omöjligt. Det var verkligen en positiv överraskning!

Luften gick ur oss igår. Husbilen är såld, nya bilen snart fixad och jag kanske börjar bli bättre. Det firade vi tillsammans med Lasse och åt kräftor och varm smörgåstårta. Efteråt somnade herrarna i huset framför en flygfilm på TV.

Med försiktig ödmjukhet möter jag nu lördagen och hoppas att det fortsätter vara ”gött att leva”!

Sverige är vackert

Gårdagen tillbringade vi i bilen, t o r Eskilstuna. Chryslern är inlämnad och vi har lånebil tills den är åtgärdad. Vi börjar kunna snabbmatställena i Eskilstuna nu.

När vi kom hem var jag helt slut och satt i min fåtölj hela kvällen.

Mjöden puttrar på jäsning och idag ska jag fortsätta hälla upp den sista honungen i burkar, hälften är kvar. Sedan är det dags att skura köket, honungen sätter sig överallt hur försiktiga vi än är. Biancas päls t ex innehåller honungstovor…

Vädret fortsätter vara ostadigt, men sommarsverige är vackert ändå, konstaterade jag under bilresan igår. Vi har inte kunnat vara ute i omvärlden särskilt mycket denna sommar.

Ikväll blir det fest på smörgåstårta och kräftor!

Några klipp, det första från Aftonbladet:

Slitna

Idag kör vi ner chryslern till Eskilstuna för att de ska göra de åtgärder som behövs. Vi får låna en annan bil under tiden.

Vi är trötta och slitna, ingen av oss sover särskilt bra just nu, det är mycket information att ta in, mycket som ska ordnas och många beslut som ska tas.
Vi är trötta på våra slitna kroppar. Min kropp är verkligen ett måndagsexemplar, hur många sjukdomar kan man få under sitt liv? Mats jobbar med sin vätskebalans liksom kaliumnivå som ställer till det för honom.
Det enda vi önskar oss är lugn och ro!

Reumatologen

Jag vaknade tidigt och steg upp halv fem. Klockan 7 körde vi iväg mot Falu lasarett. Vi körde Chryslern så jag kunde använda lilla scootern inne på sjukhuset.

Jag fick träffa en trevlig kvinnlig läkare som konstaterade att mina händer hade typska artrosfingrar. Hon uteslöt artrit, vilket kändes bra. Däremot ville hon att vårdcentralen skulle ta över och fortsätta utredningen med att börja med en skiktröntgen.

Jag var snabb att kontakta vårdcentralen och inom en timme ringde läkaren upp mig och skickade direkt en röntgenremiss till Avesta för att fortsatt utredning. När jag kom hem läste jag läkarens utlåtande som innehöll lite mer information än de givit mig:

Bedömning och Åtgärd

Alarmerande smärta proximala femur, där jag finner att metastas/tumor (patologisk fraktur) måste uteslutas. Föreslår detta i remissvar inklusive vidgad provtagning som kalk och leverstatus. Ringer också upp inremitterande dr Omran, som håller med och kommer att vidta snara åtgärder. Ingen misstanke på psoriasisartrit. De led- och lednära besvär som funnits genom livet kan förstås vara korrelerade till psoriasis, som nu är utläkt på Metoject.”

Jag har haft tankar på att det har varit något större fel med tanke på att smärtan inte gett med sig, min viktnedgång och tappad muskelmassa. Det är bra att de nu ska skiktröntga hela bäckenpartiet och gå till botten med orsaken. Mindre bra är det att behöva vänta på svar och att vi nu börjar fundera på om det är cancer eller något annat allvarligt fel!

Men livet går vidare och vi har tränat oss på att vänta och ha tålamod så vi plockar fram de krafterna igen och håller tummarna!

Honung

Vi säljer honung. 700 gram kostar 100kr. Vid köp av 2 burkar medföljer en burk hösthonung från 2022.

För min del är det besöket på reumatologen i morgon bitti som hägrar. Jag hoppas få klarhet i vad det är som drabbat mig men inser att diagnoser kan ta tid.

Värken förändras och övergår emellanåt till myrkrypningar (som man kan få när en kroppsdel somnat och den börjar vakna till igen). Jag kan gå obesvärat ett antal steg (hur långt varierar) innan värken sätter in och stegras ju mer jag går. Vilar jag en stund lindras eller försvinner värken ganska snabbt.
Det är alltså frestande att låta bli att gå! Jag försöker ändå att vara aktiv och framåt kvällarna kan värken ha förvärrats, liksom att det varierar från dag till dag och gång till gång.

Honung

Så var det dags att paketera vår honung. Igår hällde jag upp knappt halva honungsskörden på burkar, det var vad min rygg och mitt ben klarade av. 48 st 700- gramsburkar.

Ximena och hundarna kom hit och det var full rulle hela eftermiddagen.

Jag har bra hjälp av Mats handikapp- och träningsutrustning. Jag tränar varje dag för att återuppbygga musklerna som har förtvinat och förhoppningsvis lindra smärtan. Det jag tror är effektivast är cyklingen, maskinen har fått en hedersplats, framför TV:n mitt på vardagsrumsgolvet.

Idag ska jag lämna prover inför reumatologbesöket på onsdag morgon.