Min värk har tagit sig nya vändningar, flyttat sig lite och minskat i styrka. Jag kan gå 5-10 steg utan värre smärta men när den slår till blir jag darrig och orkeslös och att stå är en plåga.
Jag har njutit av att långa stunder vara smärtfri (eller nästan) de senaste dagana men igår eftermiddag återkom den ihållande värken igen. Nu på ett nytt ställe, jag kunde sova men fick kliva upp vid halv fyra och sitter nu och deppar trots att solen sipprar in genom fönstret.

Mats lämnade prover och hans värden liksom hans vikt är på väg åt rätt håll. Vi är båda mycket trötta och lite nedstämda. Det är ändå skönt att ha varandra även de dagar vi båda är tungsinta.