Jag håller på att vakna upp ur en ruskigt obehaglig tid. Jag har upplevt smärta på allvar och att leva med ständig smärta som min mamma gjorde i så många år är beundransvärt. Hon hade fantomsmärta efter en amputation.

Min smärtupplevelse var stundtals närmast olidlig och de smärttabletter jag fick hjälpte inte. Efter ett tag slutade jag äta dem och märkte ingen skillnad. Under den första månaden sov jag bara korta stunder och bara i en enda ställning. Övrig tid satt jag i min stol och försökte fördriva tiden med allt jag kunde hitta via min padda. Serier, pussel, spel, TV-program… Att röra och förflytta mig var en pina och jag kunde sitta och gruva mig en lång stund innan jag reste mig för att göra något litet ärende. Mina tankar och min hjärna stängde av och all kraft gick åt till att överleva. Jag märkte också att mina tankar var mörka och negativa, jag hade svårt att känna någon glädje över någonting.

Med tiden minskade värken något och stundtals var den acceptabel och försvann helt emellanåt. För några veckor sedan kunde jag sova längre perioder och den sista veckan i alla önskbara ställningar. Vi höll på med försäljning av husbil och inköp av ny bil vilket var precis vad vi orkade engagera oss i. Vi hade några olika turer och försäljningen/ köpet kändes under en tid som ej genomförbar. Men vi kämpade på enligt principen ”kliv, kliv, överlev!”

Den senaste veckan har jag haft allt mindre ont. I takt med att smärtan lindrats har jag kommit igång med den träning jag blivit rekommenderad och träningscyklar varje dag. När jag igår upptäckte att jag ibland kunde gå närmast smärtfritt och smärtorna oftast är borta när jag sitter still kom den stora tröttheten. Jag har träningsvärk i rygg och lite varstans efter att ha spänt mig men känner en oerhörd lättnad och trötthet. Jag sover bättre och drömmer! Jag har massor av spännande drömmar och när jag vaknade idag kände jag mig fridfull och positiv och kunde verkligen njuta av morgonstunden med hundarna och morgonkaffet och solen utanför fönstren.

Jag kommer att fortsätta att utredas via sjukvården och det känns bra. Vad de kommer fram till får jag ta hand om när jag får besked. Det viktigaste för mig just nu är att jag befriats från den kraftlöshet och apati jag upplevt. Bilaffärerna är uppklarade och det blir också lättare för Mats, han uttryckte igår en befrielsekänsla och lättnad. För att inte tala om Lasse som haft två gnällspikar att lyssna på!

Måtte jag aldrig mer behöva uppleva en sådan långvarig och svår smärtupplevelse!