När jag gjort min frukost, rastat hundarna och satt mig ner i min fåtölj väntar en lång njutbar stund med tidningsläsning, uppdatering i sociala medier och oftast en wordfeudomgång med Gigi, Maggan och Ulrica.

En ny dag väntar och allra bäst känns det när jag har en helt obokad dag som jag kan göra vad jag vill med! I eftermiddag ska Mats till hjärtmottagningen i Falun, de fortsätter med arbetet med att justera pacemakerdelen. Det innebär en lugn förmiddag. Mats har lyckats bullat upp sig halvsittandes i gästsängen och verkar sova djupt. Han har mycket mindre ont och verkar nu snabbt bli bättre.

Beskedet på urologen igår var befriande och jag föll ihop som ett asplöv. Insikten att det kunde vara något farligt och att en större operation var tänkbar hade hållit mig i ofrivillig spänning. Resan till Stockholm gav massor av energi och välmående men jag var lite orolig inför transporterna och att jag skulle få njurstensanfall. Lite sorg över att skiljas från Åsa som ska så långt bort som till Oslo finns också. Alltså blev jag ett asplöv och magen började som vanligt krångla i en efterreaktion. Det blev en dag i lättnad men inte i välmående så att säga. Det var skönt att gå och lägga sig för jag vet att dagen efter är allt som det ska igen. Och det är det!

Förutom att läget i Sverige och världen är väldigt bekymmersamt. Jag tar in lite då och då men behöver emellanåt skärma av mig för att må bra.