Jag blev lite tagen av gårdagen då jag efter ett halvårs undersökningar fick besked om vad som troligen orsakade min plötsliga smärta i mitten av maj. Jag är lättad och om möjligt ännu mer motiverad till träning. Men också rädd för att smärtan ska återkomma men i så fall lovade läkaren att jag skulle få hjälp snabbt!

Jag är positivt förvånad över att jag är vid så gott mod så här långt in i november. De senaste dagarna har det könts som vi utsatts för syndafallet, det har varit dygnsregn och vår lilla bäck nere i svackan svämmar snart över vägen. Det tjocka molntäcket hindrar dagsljuset och lamporna är tända dag som natt.

Mats har det tungt just nu. Han har svårt att hålla nere vikten, ett par kilo upp så mår han sämre. Igår mådde han bättre och hade gått ner lite, men bara i kroppen inte i knoppen, sa han. Utan handikappbilen kan vi inte göra utflykter och vi blir väldigt isolerade här. Likaså är vi nu försiktiga igen eftersom corona härjar runt. Jag hoppas att min energi lättar upp hans dagar lite grann.

Så fort Mats orkar ska vi fixa köksväggen och möblera om vilket jag tror kommer att muntra upp oss.

Det är fredag, soptunnorna är tömda, morgongymnastiken börjar snart, På spåret ska ses i kväll, jag ska sälja lite honung och troligtvis spela lite Sky med Oslo och Malmöborna. Snart har halva november gått!