Jag har omedvetet plockat fram minnen från mina två barnfödslar, den urkraft och de medfödda instinkter som dyker upp. Jag var inte medveten om det då men inser i efterhand.
Kroppen som producerade livselexiret och hormonstyrda känslor att skydda och ta hand om det nya livet! Kaoset när inga rutiner kunde följas, kaffedrickning mitt i natten och sönderhackad sömn. Avbruten matlagning och dagar som rann iväg till inget annat än att ta hand om barnen. Så kortvarigt, jobbigt, omtumlande och underbart på samma gång.
Med mammarollen följde också en förflyttning av fokus från det egna egot till barnen. Jag gladde mig mer åt deras välmående än mitt eget. Det var bra för mig som tidigare tenderat att grubbla lite för mycket.
Nu upplever jag en annorlunda omtumling, mormorskänslorna! De försöker jag ta hand om och njuta av på bästa sätt!

Kylan har gett med sig för denna gång, det är bara – 3,5 grader och snötäcket ligger kvar på knappt en dm. Lasse har börjat friskna till som tur är, det var en rejäl feberomgång han drabbades av, corona eller ej.
I helgen ska vi äta lutfisk och risalamalta med jordgubbskompott. Vi ser fram emot att följa skidåkning och skidskytte och snart är det måndag då jag reser ner till Malmö!