Hösten tar över allt mer, idag regnar det och inte ens hundarna vill gå ut.
Igår hjälpte Lasse och Patrik till med att köra en släpkärra med skräp till tippen och det stora rummet närmar sig en fungerande atelje. Vi bakade kanelbullar och tog hand om ved och äpplen.
Idag väntar ett besök på hjärtmottagningen i Falun, vilket tar det mesta av dagens energi från oss.
Mörkret och kylan smyger sig in i huset och mitt medvetande och som ofta tidigare finner jag en ro och vila i det. Jag vill boa och förbereda mig inför vintern. Jag känner också en tomhet när mina förhoppningar att få påbörja ett nytt liv i ett nytt paradis framskjutits minst ett halvår.
Äntligen har Mats sår slutat blöda, penicillinkuren är slut, hans vikt är lägre än på länge och jag tycker att han verkar ha fått mer energi. Denna vecka ska han till hjärtmottagningen i Falun, nästa vecka ska han till Uppsala för en hjärtkaterisering som visar status och om hans PAH har förändrats.
Igår åt vi rotmos med fläsklägg, det är så underbart gott!
Det blev inget kanelbullebak igår heller. Ända sedan i onsdags har det varit på gång. Då hade vi inte jäst hemma, när det sedan blev inköpt blev det tandläkarbesök och flygning som tog över. Kanelbullens dag firar vi många gånger per år och vi får se om det kanske kan bli av idag.
Igår kom Patrik och Lasse och hjälpte Mats att förbereda ett flygplan som de sedan provflög på fältet. Jag plockade äpplen, kokade äppelmos och börjde bära upp saker till övervåningen. Elin och Ylva Lo facetimade och förgyllde min dag!
Vi skickar Grattis till Tobias som fyller år idag!
Gårdagen började med ett nytt besök hos tandläkaren eftersom Mats sår efter den borttagna tanden inte slutade blöda. Det blev några mer stygn och ”bodstoppsnät”.
När vi kom hem sov Mats några timmar innan vi for till flygfältet för att träffa Ludde och Lasse. Jag tog med mig Maja på en promenad, det var en undebar solig höstdag!
Lasse provflög sitt stora flygplan och Mats gjorde en flygrunda med sitt lilla plan. Maja fick träna sig på socialt umgänge och var mycket misstänksam mot den självgående gräsklipparen!
Jag har hittat ett lugn i att husförsäljningen dröjer, fast jag motarbetat stress har ändå förberedelserna inför vår flytt legat som en underliggande drivkraft. Nu kan jag ta det lugnare och känner en lättnad.
Det som blir en utmaning är att klara ytterligare en socialt isolerad vinterperiod och att våra högre bostadskostnader utan hyresgäst innebär färre besök hos barn och barnbarn. Nästa plan att träffa dem och Ylva Lo blir i jul. Då har Ylva Lo fyllt ett år och lär springa omkring.
Igår hade vi en underbar höstdag, solen strålade och värmde och luften var klar och krispig. Jag bär in ved varje dag för att Mats ska få den inomhustemperatur som han önskar.
På eftermiddagen var det dags för Mats tandläkarbesök och det gick smidigare än han trott. Den dåliga framtanden är bortplockad och han har en glugg med några stygn. Det ska läka i 1,5 månad innan de kan sätta dit en ersättning.
Idag ska det fina vädret fortsätta och Mats planerar att följa med Lasse till flygfältet på eftermiddagen. Jag ska börja bära upp saker för förvaring på övervåningen. Lasse är här varje eftermiddag och har snart tömt hela övervåningen. Vi planerar att göra vårt stora rum, som nu är förvaringsplats, till en atelje där vi kan sysselsätta oss i vinter!
Vi har börjat att se om Game of thrones för att sedan kunna hänga med i de senaste säsongerna. Det kommer att hålla oss sysselsatta en stor del av hösten.
Igår plockade vi bort vårt hus från Hemnet för att göra en paus i det aktiva sökandet av köpare. Huset ligger kvar på mäklarens webbsida men eftersom ränteläget är som det är och husförsäljningar går in i lågsäsong tar vi paus. Det känns ändå skönt på ett sätt. Nu får vi lugn och ro ett tag.
Åsa och Pontus kom vid 19-tiden och åt middag med oss. De stannade några timmar och gjorde både oss och hundarna lyckliga. Jag mår väldigt bra av att träffa mina barn och detta extra och oplanerade möte var välkommet. Jag är också glad över att hon ville presentera Pontus från Växjö, han känns som ett mycket bra tillskott i familjen!
I eftermiddagi ska Mats till tandläkaren för att dra ut den första framtanden. Hans nervositet smittar av sig på mig, fast jag sov gott. Mats har sovit ett par timmar.
Gårdagen förgylldes av ett telefonsamtal från Oslo. Åsa är på väg till släktgården tillsammans med sin nya Pontus. Han bilar idag från Växjö och plockar upp henne från Oslobussen i Örebro. De kör sedan hit och äter middag innan de fortsätter till Ornäs. Det blir härligt att oplanerat träffa Åsa och fint att få träffa Pontus!
Vi förbereder trädgården för höst/vinter, plogpinnarna är nu uppsatta längst vägen och Mats eldar i vedspisen för att hålla värmen. Han har lyckats gå ner i vikt genom minskat vätskeintag vilket innebär att han kan röra sig och andas mycket lättare.
Vårt hus har verkligen varit vårt paradis och vår plats. Här har varit släktträffar, bröllop, stundentfirande och fester. Här har vi bott i olika konstellationer med våra barn och med en hyresgäst. Våra hundar Alice, Bubba, Donna och Bella har förgyllt vår tillvaro liksom de tre som ännu är med oss, Putte, Maja och Bianca. För att inte tala om alla våra tuppar och höns, t ex Asta som kunde hoppa jämfota och tuppen Arne som ledde hönorna till kökstrappan varje morgon, där gav Mats dem Digestivekex.
Så fantastiskt många underbara stunder och minnen är förknippat med vårt paradis!
När vi flyttade hit för 20 år sedan hade ingen av oss bott längre än 5 år i samma bostad i hela våra liv.
Lasse gav oss den tid vi behövde för att hitta alternativ och kunna släppa taget om huset. Vi varken kan eller orkar sköta om huset och tomten och vill inte heller längre. Vi är färdiga med denna epok i våra liv och ser fram emot att slå oss till ro på nästa plats.
När det nu tycks dröja innan räntorna stabiliserar sig och huset blir sålt befinner vi oss i ett slags vacum som vi försöker hantera på bästa sätt. Vad ska vi göra för att vintern ska bli dräglig, hur hanterar vi vår ekonomin utan hyresgäst och hur ska vi klara oss utan Lasse? Lasse kommer att hjälpa till när det behövs men inte med sig dagliga närvaro.
Vi brukar vara bra på att ta tillvara vår tid och njuta av nuet men just nu ät det framtiden som hägrar och nuet som är den största utmaningen.
Men vi vet ändå att:
Allt blir som det ska till slut!