Igår pratade jag med Elin och Ylva Lo på facetime. Ylva Lo utvecklas så snabbt. När hon började på förskolan reste hon sig upp och började gå, alla andra gick ju. Jag fick också se det på en film!
Osloresan närmar sig och igår hörde Åsas faster Ingrid av sig och berättade att även hon kommer dit! Så roligt!
Ordet misslyckas har en varierad betydelse för olika människor har jag förstått. Jag tror inte att jag använt det om andra människor men ganska ofta om mig själv. För mig är det inte ett negativt ord, det är en möjlighet, en lärdom att ta med sig till framtiden. När jag sagt att jag misslyckats har jag noterat att många protesterar eller försöker trösta och jag blir lika förvånad varje gång. Det är klart att jag ibland blir besviken men den starkaste känslan är att det sporrar till eftertanke och förbättring.
När jag funderar över när jag misslyckats i betydelsen att jag inte kunnat göra något åt det kommer jag inte på något.
Min skilsmässa skulle man kunna säga är ett misslyckande men så här i efterhand var det det enda rätta även om det hade ett högt känslomässigt pris. Från äktenskapet har jag med mig två fantastiska barn och erfarenheter som gör mig mer ödmjuk och även fick mig att våga förändra mycket i mitt liv. Just nu misslyckas vi med att få vårt hus sålt och det gör mig väldigt frustrerad fastän Jag vet att det på sikt kommer att bli sålt eller att vi hittar en annan lösning.
Kan sjukdomar och handikapp vara ett misslyckande? Somliga kanske tycker det, att man själv på något sätt bidragit till att man blivit sjuk. Jag tycker definitivt inte det! Vem vet hur mycket gener, miljö och tillfälligheter spelar in? Har jag gjort något val som bidragit så ångrar jag inte det, de val jag gjort har jag gjort utifrån bästa förmåga eller okunskap.
Jag tror också att min personlighet bidragit en del till mina sjukdomar, jag har tillåtit starka känslor och levt intensivt. Det är inget som jag ångrar eller ser som ett misslyckande.
