Vi turas om i att åka känslomässig berg- och dalbana. Det är lätt att hamna i ett vacuum, en bubbla, och bara vänta på den förändring vi vill göra men inte själva kan styra över. Det är fortfarande ingen anmäld till visningen på onsdag. Här hemma packar jag lite halvhjärtat inför flytten, jag vill ju ha kvar lite hemkänsla när vi inte vet hur länge vi blir kvar här. Vår önskan att göra en skåneresa och möta våren stoppades när skattepengarna i stället går till mina tänder.
Vi funderar på alternativa lösningar, men det är inte lätt att hitta dem. Vad vi ska dyka in i för flyktbeteende nu när skidåkningssäsongen tar slut vet jag inte. Flygplansbygget som vilat ett tag kan vi ta upp igen, odlingar och trädgårdsskötsel är inte aktuellt. Att förbereda så mycket som möjligt inför flytten är nog det bästa. Att bara spara framme det vi behöver i vardagen och göra oss av med det vi inte vill ha kvar.
Det var i alla fall skönt att vakna utsövd och helt utan tandvärk, det är inte så lite att gädja sig åt!
