Igår fyllde Putte 13 år. Han hör och ser dåligt och har svårt att hoppa upp i soffan/sängen. Men är pigg och glad för övrigt!
Jag hämtade hem videofilmerna som lagts på ett USB-minne och ägnade en stor del av dagen åt att titta på dem. Det var inspelade från 1989 fram till 1992. På två av dem var Elin och Åsa under ett år gamla och jag kände inte igen någon av dem. Underligt, men det första året förändras de snabbt och på de senare filmerna var de mycket bekanta!
Jag förvånades över att det kändes så bra och välbekant att se de som är döda: mormor, mostrar, andra släktingar, mamma, pappa och barnens farmor. Elin och Åsa var som jag minns dem glada och spralliga! Jag kände också en värme och glädje av att se och höra mig själv. På den tiden var jag ofta missnöjd med mig själv, tänk så onödigt!
Det kommer att bli filmvisning med Elin och Åsa men även mina systrar. Mormors 90-årskalas i Bjärnum är en hel film som säkert intresserar flera. Om och när vi flyttat ner till Malmö kan jag ordna en filmvisning för de som är intresserade.
Jag har sovit mycket gott i natt men är fortfarande lite hängig och bihålorna tömmer sig ideligen. Trots det så var jag ute och gjorde lite trädgårdsarbete igår. Mitt på dagen var det riktigt varmt i solen.
Mats hade inte sovit alls på grund av klådan och gick och la sig först när jag klivit upp, vid 7-tiden.
Nu har Torsten gjort sitt fredagsjobb och jag hoppas att jag som igår blir piggare på eftermiddagen så jag kan fortsätta i trädgården.
