Jag kommer att fortsätta skriva i detta inlägg under dagen, jag passar på när jag får en kort stund över.
Idag åker familjen tillbaka till Malmö. Lasse kör dem till tåget som vår kl 14:00 från Borlänge. Vi väntar även på hemsjukvården som vi nu har anlitat för att ta hand om Mats ben ett par gånger i veckan. På så sätt klarar vi oss utan bil och färdtjänst.
Varken Mats eller jag har sovit särskilt bra. Mats har ont i sina lindade ben och från att han körde omkull med scootern här utanför den dagt jag kom hem. Jag var trött men vaknade flera gånger med andnöd så som jag kan göra när jag är stressad. Då skenar hjärtat och triggade igång alla möjliga oroliga tankar. Jag minns att pappa blev orolig efter sin hjärtinfarkt och nu förstår jag honom. Likaså har jag följt Mats oro kring hjärtat. Jag måste skaffa mig ett rimligt förhållningssätt!
Jag söker och har fått information om hjärtinfarkter men det tar tid att ta till sig informationen.
Jag hade ingen av de vanligaste symptomen. Jag känner igen kallsvettning, halsbränna, lite illamående, hjärtklappning och yrsel. Jag hade även daglig ögonmigrän vilket alltid hängt ihop med magen. Allt detta har försvunnit utom lite yrsel men det hänger nog ihop med den svaghet jag känner, vilket borde vara naturligt efter mina senaste kroppsliga upplevelser.
Det var hjärtklappningen som gjorde att jag sökte hjälp, de andra symptomen hade jag haft i några dagar innan dess.
Det har varit svårt att få information om hur färdtjänst och hemsjukvården fungerar. Vi trodde efter första fakturan att hembesöken kostade 450kr per gång, det visade sig vid efterforskningar att det kostar max 450kr/ månad hur många besök det än blir.
Färdtjänst uppdelas i sjukresor och privata resor. Sjukbesök inom Dalarnas landsting ersätts men privata resor betalar man själv. Mats har hittills betalat allt som privata resor och ingen har upplyst om att det finns sjukresor som är gratis. Jag ska kontakta dem och se vad vi kan få ersättning för.
Jag kan inte få färdtjänst eftersom det bara är tillfälligt, där förstår jag inte hur de tänkt. Behovet är lika oavsett om det är tillfälligt eller permanent. En månad utan färdmedel är lång tid! Men vi får utnyttja vänner och grannar när det behövs och Mats skulle kunna göra privata resor för att veckohandla.
Vilken lycka att jag fått umgås med Ylva Lo och familjen. Dessutom att bli omhändertagen på alla sätt och vis. Elin har till och med tvättat och hängt de lakan de använt!