Igår kväll insåg jag att det var länge sedan min kropp mått så bra. Magen sköter sig helt lugnt och jag behöver inte tänka på den. Aptiten har kommit tillbaka och kroppen i helhet känns harmonisk. Operationsärret är läkt men jag har fortfarande lite ont i armen, vilket de förvarnat om.
Jag börjar tro att tarmvred och hjärtinfarkt hängde ihop och smög sig på så att jag inte uppfattade problemen förrän det blev akut. Jag har helt enkelt inte mått så bra denna sommar. Så jag hoppas att det nu bara kan bli bättre!
Hemsjukvården fick besked om Mats först på morgonen igår och kom därför sent på kvällen. De kommer tillbaka nu på morgonen och gör en ny omläggning av benen.
Malmöfamiljen är hemma igen och här är tomt och tyst… men deras livsenergi dröjer sig kvar som tur är!
