Direkt efter att jag skrivit i bilddagboken igår gjorde jag veckans lättgympapa tillsammans med hjärt- lungföreningen. Då kom jag på att jag kan dela upp mitt liv i 10.-årsperioder.
När jag var:
30 år opererade de bort encysta från äggstocken och min barnlöshet var förklarad.
40 år behandlades jag med radioaktivt jod för struma under ett par år
50 år opererades, cellgiftbehandlades och stålades jag för bröstcancer
60 år bröt min psoriasis ut på fr a händerna, jag började medicinera
70 år fick jag opereras akut för tarmvred och strax därefter ballongsprängning för en hjärtinfarkt
Jag ser inte livet som en ålderstrappa utan tänker mig det som en flod. Konstigt nog rinner den uppåt och förgrenar sig i små bifloder men alla slutar de i samma stora hav ”världsaltet” som ligger högst upp. Det innebär att jag ser ålderstrappan som stigande.
När jag flyter fram i livets flod stannar jag ibland i en lugn vik, väljer att flyta ut i en biflod eller fastnar vid ett stort hinder. Många gånger har jag då lagt ner oerhörd kraft för att röja och få bort hindret men sällan lyckats ha sönder det. I stället har jag lärt mig att hitta vägar att ta mig förbi, vilket ibland går snabbt och ibland känns omöjligt innan jag hittat rätt väg. Husförsäljningen är ett sådant exempel! Där har vi äntligen hittat vägen förbi hindret.
Hurvida mina fysiska problem/sjukdomar hänger ihop med hur jag flytit i min flod är svårt att veta men jag är övertygad om att det på något sätt hänger ihop.
Mats var i Avesta större delen av gårdagen. Jag och borsten Torsten gjorde ett arbetspass. En äppelkaka blev också gjord och när Mats kommit hem åt vi äntligen stekt strömming med potatismos och hemkokt lingonsylt!
För exakt 15 år sedan dog Mats mamma Vera. Mina föräldrar dog året innan och vi blev båda föräldralösa.
Idag väntar vi med spänning på besked om vad bilreparationen ska kosna och när/ om den ska göras!
