Jag plockade upp Lasse på jobbet och vi åkte till Hedemora och jag tog tåget därifrån. Bilen fick åka tillbaka med Lasse till Långshyttan.
Tågresan gick genom ett mörkt och regnigt Sverige. Jag hade tid för tankar och kände mig lika dyster som vädret.
Jag hittade en lapp i handväskan som jag skrev när vi skulle träffa IVA-läkaren och svåruthärdliga minnen dök upp. Det är den sista tiden då Mats plågades som fortfarande plågar mig. Jag vet att det var under en kort tid sett ur hans livstid och vår tid tillsammans. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att kunna bearbeta och släppa det. Jag väljer att låta det komma när det kommer och tänker att jag så småningom kommer att kunna lämna det bakom mig och i stället minnas alla fina år vi hade tillsammans.
Det är också dags att välja urna, kanske en med mammas grannbys namn.
Ju närmare jag kom Malmö desto bättre sinneslag fick jag. 40 minuter försenad möttes jag upp av Elin och Ylva Lo. Det var härligt att träffas och oj vad hon nu börjat prata.
Viktor hade lagat middag, farfar Mats kom och satte upp nät på balkongen. Han och farnor Helen ska åka till Australien och deras katt Morris ska bo hos Viktor, Elin och Ylva Lo.
Vi avslutade kvällen med maratonläsning av Ylva Los favoritböcker och när jag sa att jag inte orkade läsa mer somnade hon på min arm…
