Så var det dags, äntligen börjar julfirandet och jag får träffa barn och barnbarn. Idag ska Åsa hämtas i Borlänge och vi ska passa på att storhandla inför minnesstund och jul.
Det är nog det jag orkar med idag!
Jag har märkt att jag kunnat lämna minnet av de sista tunga veckorna tillsammans med Mats bakom mig. Gråten som ligger bakom ögat kommer bara vissa stunder och/eller dagar. Sorgearbetet gör som det vill och jag hänger med. Men helt klart har den värsta akuta sorgen börjat lämnat min själ och min kropp,1,5 månader tog det. Jag räknar med att sorgearbetet kommer pågå mycket länge, eller för alltid, men att glädje och ljusa stunder kommer ta över allt mer.
Jag ser fram emot Minnesstunden som kommer att bli mer fest än begravning. Vi ska minnas alla goda stunder tillsammans med Mats och fira att han blivit befriad från sin sjukdom och smärta.
”Det ska va gött å leva, annars kan de kvetta”