jag hade en lugn födelsedag. Rastningar av Bianca fungerade fint och vid 16-tiden kom Joel och tog med sig Bianca till Landskrona. Det var gul varning för snöoväder i hela Skåne men som tur var startade det först efter att Joel kört hem.
Jag njuter av vackra tulpaner, dessa kommer från Helene och Mats, Viktors föräldrar,
Jag fick en leverans från Linas matkasse i söndags. Det är lite dyra middagar för mig men jag ville testa. Igår lagade jag en laxrätt, det minsta man kan beställa är två portioner men för mig blev det tre, så två åkte in i frysen direkt. Det var gott och ett nytt recept för mig. Jag har ytterligare två middagar att göra och jag får se om jag beställer någon mer gång i framtiden.
På kvällen facetimade jag med systrarna och Hasse . Det är alltid lika mysigt att prata med dem.
Det är tomt utan Bianca men skönt att slippa gå ut nu på morgonen. Det ligger ett tunt slaskigt snötäcke på marken.
Jag funderar mycket på vad jag kan göra åt mitt tillstånd och hur jag ska få det att fungera med Bianca, vilket jag verkligen vill att det ska göra! Hon är ett fantastiskt sällskap och jag saknade henne så fort de kört iväg.
I morse slog det mig hur svårt det hade varit för Mats att bo här i lägenheten när han var i det skick han var i somras. Alternativet hade varit ett hem någonstans och det är jag glad att vi slapp. Allt blev så bra som det kunde. Det är så bra att det måste vara sant!
Så nära den berömda väggen som jag är nu var längesedan jag var. Min envishet/inre styrka har gjort att min kropp fått bära och till slut fått säga ifrån genom att jag blivit sjuk (struma, bröstcancer, psoriasis, hjärtinfarkt). Det är det som oroar mig, att jag har dragit på mig någon ytterligare fysisk åkomma. Men eftersom allt har gått så bra och löst sig på ett fantastiskt sätt hoppas jag att kroppen och själen nöjer sig med att jag bromsar takten och låter dem sköta ”läkning” och återhämtningen!
Jag har slarvat med både reiki och meditation ett tag men det återupptar jag nu liksom onsdagsträningen med hjärt- och lungföreningen. Lägenheten har kommit i så pass ordning att jag inte har någon brådska med det som återstår. Mitt fokus får bli att göra och genomföra ett träningsprogram för Bianca och mig så att vi får vardagen att fungera. Det kommer att ta tid, det är mycket att träna på. Förhoppningsvis kommer jag även i fortsättningen bli avlastad med rastningshjälp och lediga dagar då och då.
Idag ska jag äta lunch med Joel och Tobias mamma Gunilla som också bor här i Malmö. Jag hoppas få lite bra tips och pensionärsråd!
I övrigt är det hjärnvila som gäller!