Idag blev det ett familjefoto på oss Rohlinare som dök upp i min iPad. Jag vet inte var vi var men tror att det är taget när jag var 13 eller 14 år, dvs 1967 eller 1968. Mamma och pappa var drygt 40 år, Karin 18-19 och Gigi 15-16. Det var vid denna tid som mamma och pappa flyttade tillbaka till Härjedalen och Sveg tillsammans med mig. Karin och Gigi lämnades kvar i Lund, där vi hade bott de senste fyra åren. Jag blev ensambarn under min tonårstid.
I morse blev det ljust innan jag hade reikat och mediterat färdigt vid 7:15. Jag startar varje dag med att gå ut med Bianca och det var skönt att det var ljust så jag kunde välja den enklaste promenadvägen där jag kan se och hålla utkik efter kaniner.
Igår kväll lastade Lasse och Ludde släpkärran för att köra ner till mig idag. Via facetime kunde vi gå igenom det som skulle lämnas och tas med. Joels saker packades in först, därefter Tobias och sist mitt. När de kommer fram hit tömmer vi mina saker och kör sedan Tobias saker till deras mamma Gunillas förråd. De ska hjälpas åt att transportera hans saker till Köpenhamn, lite i taget. Kvar i släpet finns då Joels saker och vi kopplar över släpkärran på hans bil så han kan ta med det till Landskrona och tömma den där. Det är bl a sommardäcken till bilen. Vi passar även på att Joel idag köper bilen av Mats dödsbo. Lasse och Ludde hämtar släpkärran när de kör hemåt i morgon, det är på deras resväg.
Det är intressant hur min hjärna fungerar. När jag såg rummen i Arkhyttan kändes de så främmande men ändå välbekant, det var overkligt på något sätt. Jag är såååå färdig med det kapitlet och det verkar vilja försvinna ur mitt minne. Jag tycker att jag är bra på att leva i kaos och ta tillvara nuet. Det började jag med redan vid mitt tarmvred i augusti och hösten, Mats sjukhusvistelse och död, jul/nyår, minnestund och flytt genomfördes i mitt ”nu- tillstånd”. Det innebär att jag knappt minns några detaljer i efterhand.
Det var först när jag flyttat hit som jag vaknade upp och kunde ta hand om mig själv och börja återgå till ett mer normalt livsmönster. Jag är snart där!
Jag ser fram emot att träffas idag! Vi samlas här vid 16-17 tiden då vi tror att flyttlasset kommer fram och avslutar dagen med en gemnensam middag.