Jag har hittat ett par gamla Clas Ohlsonglasögon som funkar hjälpligt att läsa med. Här sitter jag väl förberedd, förväntansfull inför att träffa kära släktingar och beredd att ta farväl av Maggan.
Jag har bott här i tre månader och det är första gången jag reser bort. Jag är mycket lycklig över mitt nya hem men vet att det tar lite tid innan det definitivt känns som hemma. Vi får se hur det känns att återvända på onsdag.
Facebook påminner ständigt med kommentarer och bilder på Mats.
Detta var det senaste som mötte mig på grannens dött. Där finns tejpbitar med lite hundhår på. Som tur är bryr jag mig mindre och mindre och vi undviker varandra så gott dett går.
