Idag fyller Elin 37 år och vi skickar massor av kärlek och grattiskramar! Åsa har rest dit och är med och firar henne.

VARNING: Här kommer en lång text om hur jag just nu försöker stå ut med smärtan i min höft och mitt ben. Jag ska artrosutredas men måste vänta på röntgentid och vårdcentral och nöja mig med att äta maxdos alvedon som inte hjälper tillräckligt.

Jag skulle inte ha sagt att jag är smärtfri när jag inte rör på mig. När jag rör på mig och det gör som ondast har jag en smärta på 12 i en skala 1-10! Jämförlig med ryggskottet för 35 år sedan.
När den värsta smärtan sätter i slår hjärnan slint, jag får panik, blir illamående och kallsvettig och gör allt för att undvika fler rörelser som orsakar detta. Att gå t ex. Så att förflytta mig från ett ställe till ett annat blir en högt berg att bestiga och jag undviker det och stålsätter mig så länge jag kan. Det är mycket som jag inte tänker på annars och kommer bli överlycklig om och när jag kan göra det smärtfritt igen. Att kliva ur sängen och gå och kissa på natten, att släppa ut och in hundarna i trädgården, att gå mellan bänk och kylskåp, att hämta kläder i garderoben… detta är utmaningar!

När jag är stilla har det oftast inte alls gjort ont men emellanåt värkt uthärdligt, så att vanliga normala tankar får utrymme. De helt smärtfria perioderna har blivit färre och färre och i natt är det första natten som värken besvärat min sömn.
Just nu ligger jag kvar i sängen och förbereder mig för det ”maratonlopp” det innebär att stiga upp, sätta på mig morgonrock och släppa ut hundarna medan jag gör frukost innan de ska in igen och slutligen ta mig från köket till min fåtölj med frukostbricka och det jag behöver så jag kan nå det utan att behöva resa mig för all framtid!

Jag tog mig upp, släppte ut hundarna, gick på toaletten och skyndade till fåtöljen. Nu överväger jag om jag ska skippa frukosten ett tag och bara resa mig för att släppa in hundarna innan jag intar fåtöljläget igen.

Mats servade mig igår och han bar upp sin rullator från källaren vilket gör att jag kan sätta mig ner under vägen och även transportera det jag behöver ta med mig.
Just nu är min värld liten.
Hur länge ska jag ha det så här?