Väckarklockan ringde för att vi skulle komma i tid till urologen i Falun kl 9. (Det är tidigt nu när vi är pensionärer.) En kvinnlig läkare tog emot oss, Mats följde med in för att vi skulle vara två som fick informationen.
Hon ritade och förklarade att jag har en förträngning i urinröret där det går ut från den högra njuren. Det kan vara medfött och har pga av högre tryck förstorat njuren. Det har även bildats en njursten på c:a 1 cm. Stenen flyter omkring och orsakar inte stopp och mina njurvärden är helt normala. Mitt höft och benproblem har ingenting med detta att göra.
Eftersom jag inte har besvär och det inte är stopp föreslog hon att vi inte skulle göra något åt det. Jag kan ha haft detta väldigt länge utan att det varit problem. Får jag problem, ont eller feber ska jag åka in till sjukhuset direkt men det kan hända att det aldrig behövs. Att åtgärda innebär minst två två operationer, en för att bredda urinröret och en för att ta bort stenen. Dessutom krävs en dränering för att tömma överflödet.
Jag säger bara: Puh, vilken lättnad!
Både Mats och jag tyckte att det var ett bra förslag!
I eftermiddag ringer min läkare från vårdcentralen och vi ska diskutera hur vi går vidare med benbesväret.