För ett år sedan hade vi fullt upp inför min 70-årsdag. Då fylldeles bystugan med mina vänner och släkt och det blev en fantastisk fest och ett kärt minne! I år laddar vi för en lugn födelsedag med god mat och dryck.
Jag har inte sett Mats så här dålig på många år. Hans kropp är mycket nedsatt, han blöder ofta näsblod och hans hjärta och puls är orolig. Igår hade han ytterligare en episod då ICD:n fick gripa in. Detta efter en kort promenad från grinden på framsidan in i hallen (samma som i förrgår).
På kvällen fick han klåda som gjorde att han inte kunde ha något som låg mot huden, vi eldade upp till 30-gradigt i vår lilla vardasrumsgrotta för att underlätta det för honom. Jag kunde inte vara där utan flyttade in i sovrummet.
När han påbörjade upptrappningen av den nya medicinen, för två månader sedan,var han i relativt gott skick. Vissa dagar var han sämre och mer medtagen men i det stora hela så var han piggare än på mycket länge. Nu har han återgått till att lägga all kraft på att överleva och stå ut.
Han har ännu inte fått tag på den låga dosen av den nya medicinen och är utan de biverkningar den gav. Men helt klart har den inte gjort honom bättre! Under den period han testade märkte han inte någon som helst förbättring!
Jag är av den bestämda åsikten att han inte ska sätta igång med ny upptrappning förrän han är i bättre skick eller helst inte alls. Det är Mats som tar beslut och jag accepterar och stöttar det han bestämmer sig för.