Igår hade jag en bättre dag. Jag plockade äntligen fram mina akrylfärger och började måla. Långsamt, långsamt växer, nästan värker, en bild fram. Att måla är en bra del i läkningsprocessen för min del, jag skildrar den del av sorgeprocessen som är att släppa taget! Det återstår mycket arbete med målningen, jag har ingen aning om hur den blir till slut.
Bianca är ”löpningsfjollig” vilket lätt går mig på nerverna men igår kunde jag hålla det ifrån mig. Balkongen är numera bra tempererad för utevistelse och vi trängs med den ännu icke färdigmonterade hyllan. Aldrig mer ska jag köpa en metallhylla utan skruvar…
Igår var det 1 år sedan vi tog avsked av Maja. 2025 var verkligen ett sorgeår.
